Husmoderskunskap: Barnbjudning
Att anordna barnkalas idag tycks vara ett stort och ofta dyrt projekt. Men hur gjorde man förr? Uppslagsordet barnbjudning i Svenskt husmoderslexikon ger oss lite historisk kontext till dagens ståhej på lekland.
Det faller sig väl numera fullkomligt naturligt i de flesta familjer att barnen en eller annan gång om året skall få ha en alldeles egen fest. Ekonomiska skäl behöver också sällan stå i vägen för förverkligandet av planerna på en barnbjudning. Särskilt när det gäller barn i åldern 3 till 10 år blir mången gång den enklaste och billigast arrangerade tillställningen också den mest lyckade. Huvudsaken är att ungarna får känna att festen är deras och att det är de som är huvudpersonerna.
De vanligaste formerna för barnbjudningar utgör väl julgransplundringen och födelsedagskalaset, vilket sistnämnda med fördel anordnas på annan dag än den egentliga födelsedagen. Detta av två skäl: gästerna behöver inte känna sig tvungna att uppvakta med presenter, och födelsedagsbarnet slipper släppa till sina eventuella nyvunna ägodelar, som just den dagen brukar vara särskilt kära och svåra att dela med sig av. (Svenskt husmoderslexikon 1952)
Slutsatsen av denna introducerande text är alltså att barnkalas inte behöver kosta mycket, de behöver inte vara på födelsedagen och de behöver inte innebära att barnet få presenter. Därefter följer ett antal tips och råd som jag valt att summera i punktform:
- Bjud in till kalas genom telefonsamtal - eller med ett trevligt kort.
- Åtta barn är en lagom mängd för ett "ordinärt hem".
- Barnen ska vara "vettigt klädda", gärna lite fint men oömma och lättvättade kläder är att föredra.
- Låt barnet hjälpa till med förberedelserna, t.ex. dekorera och duka. Låt barnet få använda sin uppfinningsrikedom (men dämpa denna ibland).
- Saft, bullar och kakor är den idealiska matsedeln. Tårta om det är riktigt festligt.
- Undvik choklad med vispgrädde - med hänsyn till bordsskick och magar.
- Skissa på ett program i förväg men följ det inte strikt.
- Efter saften/maten är det fördelaktigt med ringlekar, här behöver de vuxna ta ledarrollen.
- När stämningen är god, kan barnen få leka själva och de vuxna ta en kaffepaus.
- Fiskdamm, gottpåsutdelning och mer lekar och dansar "ger behagliga avbrott i den improviserade leken".
- Kalaset får gärna avrundas med en lugn lek eller en sagostund.
Nu har jag inga barn själv att testa detta upplägg på. Men det är kanske någon annan som kan tänka sig att genomföra en barnbjudning i 1950-talstappning för att testa om upplägget håller idag? Jag är särskilt nyfiken på det där med att arrangera "Små grodorna" i en liten lägenhet och avsluta med sagostund, ifall det får barnen att glömma allt som har med paddor och datorer att göra.
* * *
Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.
Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för
kunskap som en husmoder
kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att
hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet
för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga. Utifrån ett
nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i
relation till
krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller
kvinna.
Kommentarer
Nilla >> Jag kommer ihåg hur spännande det var att vara hos någon annan. Att se hur de bodde och vilka leksaker som fanns där. Så kanske är det lättare att glömma bort elektroniken när det är annat spännande runt omkring. Och glass går ju alltid hem!
En sak jag reagerar på när jag läser svenska bloggar är att det verkar som att alla barn har väldigt mycket skärmar. Telefoner och spel och sen tv på det. jag tycker att det är lite skrämmande att barn ska ha svårt att slita sig från såna saker. Att de får så mycket tid med skärmar. Så är det inte bland våra vänner och i skolan här. Men det kan ha att göra med att vi valt Waldorfskola för vår son. Där är det lite striktare med mediavanor. Har du skrivit om det (media för barn) någonting? Jag har inte läst på ett tag så jag kan ha missat det.
Angående barn och medieanvändning så är det enda jag vet det som diskuteras i media och det jag snappar upp från vänner med barn. Men ja, det tycks ha funnits en ganska stor teknikoptimism i Sverige och att skärmar är vanlig även i förskolemiljöer (om jag förstått det korrekt). Det har på senare tid börjat kritiseras att små barn behöver digital kompetens då det verkar hämmande i andra avseenden. Jag märker ju själv där jag jobbar att yngre personer nästan enbart skriver och läser på skärm och ytterst få skriver för hand (vilket lär gynna lärande).
En teori från min sida är att det är enkelt att ge lite skärmtid för att få lite lugn och ro en stund. Önskan efter egentid är nog stor. Samtidigt som även de vuxna har skärmar framför sig väldigt mycket.