Husmoderskunskap: Benens vård

Då vi tidigare avhandlat armarnas vård så bör vi ju även stanna vid uppslagsordet benens vård. 

Benens vård erbjuder för det lyckliga flertal, som har friska välformade ben, föga bekymmer. Med de moder, som rått under de senaste decennierna och som av allt att döma kommer att bestå, utgör benen emellertid en viktig estetisk detalj som framhävs genom dräkten, skorna och strumporna. Även den som är begåvad med raka ben av harmoniska proportioner måste därför då och då ägna dem någon uppmärksamhet. Rätt hudvård, rätt val av skor och strumpor samt i vissa fall lämpliga rörelser eller medicinsk behandling är när det gäller benen viktiga faktorer i en genomtänkt kroppsvård. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Wow! Det är så mycket i detta stycket som jag behöver ta in. Modet (som tydligen i plural blir moder) förutspåddes fortsätta fick kanske stå tillbaka något för jeansvågen och dagens fascination med rumpor. Men alltså, att ben har "harmoniska proportioner"!? Och att man bör ha en "genomtänkt kroppsvård"!? Jisses, vad jag är glad att jag är född i ett annat årtionde!

Efter inledningen redogörs för hur man ska spara på strumpor och undvika att de går sönder (här verkar det kanske främst ha med nylonstrumpor att göra). Här är råden att se till att huden är "jämn och slät", och håll hårväxten "så när i schack" genom att använda pulveriserad pimpsten.

Valet av skor spelar "viss roll för benens utseende". Hög eller halvhög klack rekommenderas för att smalbenet ska se smalare ut och vadens rundning mer markerad, men risken är att vadmuskeln får "en ful, liksom krampaktigt knuten kontur". Låga klackar ger en vacker gång, förutsatt att man bemästrar dessa klackar förstås.

Även valet av strumpor spelar roll. Hur varma och tjocka strumpor som behövs "beror på vana och härdning. Många damer kan gå nästan hela vintern i tunna silkesstrumpor utan att ta skada av det". Blir huden röd så ska man tolka det som att tjockare strumpor behövs.

Därefter följer rekommendationer för den med överansträngda och svullna ben samt den med bensjukdomar (t.ex. bensår och åderbråck) bör göra. 

Fotbesvär och trötthet utgör för många av dem en ständig plåga. Särskilt för husmödrarna med det myckna stående och paketbärande som hör ihop med deras sysslor lider under detta obehag. En lätt svullnad om kvällen hör för dem nästan till det normala, om det varit en ansträngande dag. Betydlig lättnad uppnås, om man efter kvällstoaletten lägger sig på rygg i sängen och lyfter ett ben i sänder i lodrät ställning för att ge det en serie strykningar med båda händerna från fotleden till knäet. Man kan sedan, om det känns behagligt, lägga en liten kudde under knävecken, och tröttheten är borta efter sömnen. (Svenskt husmoderslexikon, 1952)

Jag fick upp en bild i huvudet av en kvinna som gick runt i ett hem med födelsedagspaket som flyttades fram och tillbaka, vilket fick mig att fnissa lite. Men troligen avses springa ärenden och köpa in diverse matvaror och andra hushållsinköp. Mindre roligt är att lösningen uteslutande handlar om vad kvinnan själv måste göra, inte att hon ges avlastning...

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.