Husmoderskunskap: Bordsskick

Vett och etikett verkar ha varit en mycket större grej i samhället förr. Jag hamnar ganska ofta i diskussioner med min mamma om saker hon anser hör till vett och etikett men som jag aldrig hört talas om eller verkar tycka är särskilt aktuellt i min umgängeskrets. Hemma har vi förvisso fått ett visst bordsskick men hur det går till i sociala sammanhang som bjudningar och sådant har jag aldrig blivit drillad i varken hemma eller i skolan.

Men givetvis är jag nyfiken på vad husmödrar på 1950-talet skulle veta om bordsskick: 

Bordsskick är ett oumbärligt inslag i vår kultur. det är sant, att bordskicket i många detaljer växlar från land till land, från ort till ort och från grupp till grupp. Trots detta utgår ett gott skick vid bordet inte en samling av slumpartat uppkomna och godtyckliga regler. Det kan uppstå onödiga drag av petitess och tillgjordhet här lika väl som inom andra områden av umgängeslivet. Om man bortser därifrån, måste man säga att det som anses vara goda måltidsvanor i stort sett grundar sig på vänlighet, hövlighet och strävan till en förädling av primitiva impulser.
    Det goda bordsskicket skall avlägsna all grovt materiell inställning till födan. Själva ätandet skall märkas så litet som möjligt. Man bör inte se eller höra några onödiga detaljer. Det härliga tillfredsställandet av en frisk hunger och den sunda glädjen över matens goda smak är väsentliga ting. Men måltiden är förfelad om man inte låter dessa ting tjäna som en stimulans också av den allmänna psykiska atmosfären, så att det uppstår en känsla av trivsel, glädje och förfining. (Svenskt husmoderslexikon, 1952)

Bordskick handlar ytterst om en uppsättning normer om hur människor ska förhålla sig till det materiella på och kring bordet samt till andra människor under en måltid. Här indikeras det också att det handlar om förfinade sätt och en kategorisering av civiliserade och primitiva människor. Artikeln innehåller detaljerade och illustrerade anvisningar om hur man ska bete sig och hur man rent praktiskt ska äta, samt hur olika slags rätter ska inmundigas på korrekt vis. Mycket av detta tycks särskilt röra när man är bortbjuden. Jag väljer att sammanfatta en del av detta i punktform:

• Som gäst ska du inte sätta dig före värdfolket satt sig vid bordet.
• Mannen ska hjälpa sin bordsdam att sätta sig.
• Ingen får börja äta innan värdinnan har fått sin mat serverad.
• Lägg servetten i knät.
• Sitt rakt och ledigt.
• Stöd dig inte på armbågarna.
• Sträck dig inte förbi någon annan för att nå något på bordet, be "i hövlig ton" din granne att skicka det till dig.
• Ta inte mer mat än vad du orkar äta.
• Tala ej med mat i munnen. Får du en fråga medan du har mat i munnen, stressa inte att tugga för att svara. Bättre att inte fylla munnen med för mycket mat.
• Torka munnen innan du dricker så att du inte lämnar märken på glaset (detta anses inte vara aptitligt).
• Håll ej handen för nära knivbladet eller gaffelns tänder.
  
• Stoppa ej kniven i munnen - andra människor kan tycka detta ser obehagligt ut.
• Efter måltiden lägger du kniv och gaffel "parallellt på tallriken och i vinkel mot bordskanten".
• Ifall många bestick och glas finns till olika rätter, börja ytterst med besticken och från höger med glasen.
• Använd ej en gemensam smörkniv för att smöra en bit bröd du redan har bitit i.
• Ät sandwich med kniv och gaffel.
• Det är acceptabelt att skala räkor med fingrarna, men kniv och gaffel ska användas till böckling.
• Soppa äts med bredsidan av skeden.
• Sörpla inte och blås ej vågor på soppan.
• "Smärre fågelben etc." kan man få använda fingrarna till när man äter.
• Sparris och kronärtskocka (men ej botten) får man också äta med fingrarna.
• Det är oskick att röka under måltiden.  Genom att sätta fram askkoppar bestämmer värdfolket när det är dags för rökning.
• Första omgångens vin ska låtas stå tills värden har hållit hälsningstalet.
• Manliga gäster skålar först med sin bordsdam till höger, därefter med kvinnan till vänster.
• En yngre dam ska aldrig skåla med en äldre, om det inte är för att besvara en skål.
• Gäster ska inte rikta skål mot värdfolket.
• Absolutister/nykterister skålar som andra, med den dryck denne har i glaset.
• Värdinnan ger tecken när det är tillåtet att stiga upp från bordet. Återigen ska kvinnan få hjälp av bordsherren.
  

Det fanns så klart ytterligare anvisningar om vilka rätter som skulle ätas med vilka bestick etc etc. Även om en hel del av detta är bekant så blir jag lite matt av alla regler. Det känns så stelt och konstlat! För att inte tala om att det inbegriper stereotypa könsroller och förväntad heterosexualitet. Jag är absolut inte emot gott bordskick, men jag är otroligt tacksam för att ingen av mina vänner har anammat denna form av traditionella bjudningsetikett.

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.