Husmoderskunskap: Dans

Hur skulle du beskriva dans?

Som en aktivitet baserat på kroppslig rörelse i takt med musik, kanske?

Uppslagsordet Dans beskriver det lite mer komplext:

Dansen är den konstart genom vilken människan i rytmiska rörelser och mimisk framställning, oftast till musikbeledsagning, vill ge utlopp för en inre känsla eller gestalta ett yttre händelseförlopp. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Ordet beledsaga var nytt för mig. Ledsaga har jag förstås hört, och det betyder visst i princip samma sak: åtfölja.

Vidare påstås det att dansen är den "ursprungligaste" och kanske den tidigaste konstarten och återfinns i alla folkslag. Dans delas in i två "huvudformer", samt två ytterligare former.

1. "Spontan folklig livsyttring" så som danslekar, pardans, sällskapsdans.
2. Mer "bunden 'klassisk' form", t.ex. balett.
3. Rytmik.
4. Plastik. (Detta var nytt för mig, så jag ser fram emot att lära mig mer när jag kommer till bokstaven P.)

I ett särskilt avsnitt kallat "Dansens värde" framträder de skiftande normer som dansen varit förknippad med. Delar av beskrivningen känns som en typiskt etnologiskt exempel på hur kulturuttryck ständigt förändras. Att olika aktiviteter och fenomen ständigt omladdas med nya betydelser och värden.

Att söka ur etisk eller estetisk synpunkt värdesätta de olika former sällskapsdansen tagit är ett vanskligt företag. Här som på andra områden pågår en utveckling, och gränserna mellan gammal dans ("kulturell dans") och modern dans förskjutes tid efter annan. Så ansågs t. ex. valsen långt in på 1800-talet som en modern styggelse, ett brott mot god ton och god smak. De verkliga avarter av dans, som då och då dyker upp i sällskapslivet, försvinner i allmänhet av sig själva efter en tids gästspel.
    Rätt utövad är dansen i de olika former den sökt sig genom tiderna ett spontant och riktigt uttrycksmedel för människans naturliga lust att genom rörelser få ge utlopp för en inneboende livsglädje. Mången gång kan dansen vara ett gott medel för att lära en ung människa övervinna blyghet eller ev. mindervärdeskomplex. /.../
    Slutligen måste framhållas, att dansskolor och dansinstitut inte bara kan bidra till att ge eleverna – yngre såväl som äldre – insikt om hur de olika danserna skall utföras riktigt och vackert. De skulle också, rätt ledda, kunna bli en sådan träffpunkt för ungdomar, att de i viss mån kunde hjälpa till att avfolka mindre lämpliga dansställen och dansbanor. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Sista meningen går nästan emot vad skribenten tidigare skrivit om hur dansen förändras. Här uttrycks plötsligt negativa värderingar till vissa dansställen och hänvisar i princip till det så kallade "dansbaneeländet" (för övrigt även titeln på en bok av etnologen Jonas Frykman). Det är intressant hur olika dansformer och platser för dans i olika tider väckt sådan upprördhet. Vals, dansbanor, rejv och twerking alla väckt debatt. Jag undrar vilken dans som kommer att skapa uppståndelse härnäst.

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.