Husmoderskunskap: Fritidsproblemet

Tittar vi bakåt i tiden tycks föreningslivet ha varit väldigt starkt och betydelsefullt för många svenskar. Det var för många en given del av fritiden. Det har varit nykterhetsförbunden, idrottsföreningarna, församlingarna, hembygdsföreningar, politiska partier och otalet andra sammanslutningar som vid sida av utbildning och förvärvsarbete organiserat vardagen och varit en social kontaktyta. Det finns fantastiska samlingar i föreningsarkiven som kan ge insyn i denna vardag. Idag är det nog fler än mig som får lite dåligt samvete när vi än en gång säger nej till valberedningen i diverse föreningar man är medlem i.

Fritiden har också varit en politisk sakfråga, inte minst sammankopplad med hur många timmar i veckan vi ska arbeta. Mindre arbetstid innebär ju mer fri-tid för medborgarna att nyttja på ett meningsfullt sätt. Men här kan medborgarna och politikerna ha lite olika syn på vad som är "meningsfullt". Uppslagsordet Fritidsproblemet sätter fingret på detta. Artikeln beskriver just hur dessa samhällsändringar med 8-timmars arbetsdag, lagstadgad semester och höjd levnadsstandard tillsammans med bättre kommunikationsmedel, radio, tv, film och folkrörelserna format svenskarnas fritid.

Fritiden har sålunda kommersialiserats, organiserats och demokratiserats, samtidigt som den alltmer börjar betraktas som en rättighet, ett naturligt krav. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Trots denna stolthet såg man problem för vissa samhällsgrupper. En stor del av fritiden ägnades i hemmet, men sysselsättningen utanför hemmet var debatterad och hade "föranlett ingripanden". Det var en fråga för staten, kommunerna och för olika organisationer som investerade i bland annat "friluftsliv, idrott, teater, bibliotek" samt föranledde den så kallade fritidsutredningen investeringar i fritidsgårdar och samlingsplatser för föreningar. Det omnämns också Folkets hus, folkparker och bygdegårdar som uppförts. Även hur iden genomsyrade de så kallade fritidslokalerna i bostadsområden som på många håll än finns kvar. Här tänkte man sig alltså att de boende skulle engagera sig i exempelvis "slöjd, sömnad, målning, bridgeaftnar, familjefester".

Men slutklämmen är alltså:

Under 1940-talet har åtskilliga reformer genomförts, som syftat till att ge medborgarna mer fritid eller underlätta för dem att ändamålsenligt (sic!) utnyttja fritiden. Särskilt uppmärksammad har den 1946 införda husmoderssemestern blivit. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Det märks att det är en bok från den så kallade folkhemstiden. Även om fritiden i dag kanske blivit allt mer individualiserad så dyker "fritidsproblemet" upp i nya tappningar. Ofta kopplat till att vissa "samhällsgrupper" inte ägnar sin fritid åt "rätt" saker. Ibland lyfts fritidssammanhangen som möjligheter för integration och det görs på håll satsningar medan det på andra håll lyfts problematik att "fel" personer engagerar sig eller missbrukar systemen. Ingen vill så klart bli tvingad till en viss fritidssysselsättning, men ibland blir debatten lite motsägelsefull huruvida politiken och myndigheter ska styra (eller kanske snarare möjliggöra) en "meningsfull" fritid eller om det ska vara helt upp till individen att ta eget ansvar och ideella krafter att organisera fritiden.

En del av detta motsägelsefulla ligger i själva ordet: fritidsproblemet. Varför inte fritidsmöjligheten?

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.