Att tacka mitt dåtida-jag

Ibland - om jag får säga det själv - så har jag varit väldigt förutseende och smått genialisk. Det är lite som att jag förutspått att mitt framtids-jag kommer tacka mig.

Jag har på sistone åtagit mig lite för mycket sidouppdrag som jag egentligen inte har tid för. Nästan varje helg i två månader har jag behövt sitta åtminstone någon eller några timmar med jobb-saker som ligger utanför mitt jobb, men ändå är mitt jobb. En ganska tröttsam situation och jag säger hela tiden, att snart så är det över, snart kan jag ta tillbaka min fritid igen.

Nyligen skulle jag hålla en presentation om något som jag jobbat med tidigare. Då visade det sig att jag hade ju redan en massa bra underlag förberett från andra sammanhang, det var bara att hitta lite tilltalande bilder. Presentationen gick bra och kunde läggas till handlingarna.

Så i lördags började jag kika på vad jag hade lovat att prata om för en framtida presentation. Då visade det sig att jag hade varit ännu smartare. Jag hade lovat att jag skulle prata dels om det jag nyss pratat om, och dels ett av mina favoritämnen som jag så klart redan har underlag till. Jag kunde alltså ta två presentationer och sätta ihop. Tada! Tack mitt dåtida-jag!

Visst återstår det lite finlir och sådant, men det får mitt framtida-jag ta hand om. Helgen har nämligen främst tillbringats i soffan med snorpapper och bok. Det låter kanske konstigt men det har varit otroligt skönt!

Helgens nöjen.