Tour de France 2025: Avignon

Som antytts har vi varit ute på lite äventyr, närmare bestämt till Frankrike. I vanliga fall är det meningen att jag och mina kollegor ska ta ledigt från midsommar och framåt, semester på andra tider är varken optimalt eller något som uppmuntras. Men jag hade bra argument och fick igenom min ledighetsansökan. Tur var väl det, för att göra den här resan i juli när det brukar vara jättevarmt hade inte fungerat för mig.

Nåväl, jag hade tre reseönskemål som resan planerades runt (sambon hade lite att säga till om, men inte mycket). Det första obligatoriska stoppet var Avignon i Provence. Från Paris flygplats (CDG) var det cirka tre timmar med snabbtåg så det gick jättesmidigt! Varför just Avignon? Jag mindes från historielektionerna om påvedömet i Avignon och att det vid ett tillfälle funnits två påvar, en i Frankrike och en i Italien. Att påvepalatset är en del av ett världsarv var ännu ett argument.

Påvepalatset i Avignon.

Ett litet komiskt missöde hände direkt när vi anlände. Vi hade precis lyckats ta oss in i den hyrda lägenheten efter att ha baxat våra väskor upp för en smal och ojämn stentrappa tre våningar våningar. 

Den smala och ojämna trappa vi gick upp och ner för ett antal gånger. (Här fotad från fjärde våningen.)

Väl på plats skulle vi bara snabbt byta om för att ge oss ut i den soliga staden. Då får vi inte upp resväskan med våra kläder i. Kodlåset fungerade inte! Väskan var omöjlig att öppna. Vi testade flera kombinationer, försökte googla hur man kunde få upp den, men nej. Lite smått desperata googlade jag väskaffärer och inser att det finns en runt kvarteret som stänger om mindre än 20 minuter. Det var bara att springa ner för trapporna med väskan och till butiken. Tack och lov kunde biträdet engelska. Hon och hennes chef försökte verkligen hjälpa oss, men ganska snart stod det klart att låsmekanismen fastnat (antagligen fått sig en smäll i bagagehanteringen). Det slutade med att väskans blixtlås fick klippas upp och att vi köpte en ny (dyrare) väska. Det komiska var hur min sambo stressat sprang runt i butiken med mina underkläder för att flytta all packning till den nya resan. Ägaren skrattade. Tydligen hade de inte varit med om turister som haft detta problem tidigare... Så kanske lämnade vi ett minnesvärt intryck till Avignons historia vi med. ;)

Flera igenbommade fönster är ersatt med konst där olika människor står och kikar ut. Det sägs att flera fönster bommades igen för att slippa fönster-skatt.

Här har de en imponerande samling aloe vera (?) utanför fönstren. Jag minns att vi hade en sådan hemma när jag var ung och att jag lyckades riva mig i ansiktet på den...

Väggmålning, Pierrot av Andrea Ravo Mattoni.

En liten figur som övervakar en.

Vi stannade tre nätter (två heldagar) i staden. Vi hade planer på att ta oss utanför staden också till ett annat världsarv men då ena dagens väder var regnigt valde vi att hinna se allt i lugn och ro. Det visade sig dock att parken Jardines des Doms var stängd för renovering.

Pont d'Avignon (Pont Saint-Bénézet) är också en del av världsarvet. Bron slutar halvvägs ut i floden Rhône. Vi var även ute på bron som är ett slags museum med entré. Bron var så klart hel en gång i tiden men förstörts och ändrats över tidens gång.

Bron och innerstaden från en annan vinkel. Det finns en gratis färja att åka över med, om man inte vill ta en bro som sträcker sig hela vägen över floden.

Franska bagerier är fantastiska! Brödet är helt underbart. Här åt vi lunch en dag och fick oväntat sällskap.

En bit ifrån Avignon ligger området Châteauneuf-du-Pape som tydligen är välkänt för sitt vin. Det är inget billigt vin, men vi hittade en vinbutik/-bar där det gick att köpa små smakprov för att få en aning om vad "the fuzz is all about".

Genom staden rinner också en liten å eller kanal.

Längs kanalgatan fanns roliga betongblock. Denna föreställer en hel människa. genom hålet ser man till och med rumpan!

Gamla vattenhjul roterar fortfarande.

På inrådan bokade vi en guidad tur via turistbyrån som tog oss genom en del av stan och in i påvepalatset. Detta var väl värt! Här har vi gjort ett stopp på vad som numera är ett bibliotek som som tidigare var ett hem till en av kardinalerna. Det ursprungliga taket i påvepalatset brann ner för länge sedan, men man tror att det kan ha sett ut något i stil med detta originaltak.

Den guidade turen gav en god inblick (men på ett översiktligt vis) i stadens historia och påvarnas och Vatikanens historia. Förr flyttade påvarna och kardinalerna runt till olika platser, främst i nuvarande Italien. Men för att blidka den franska kungen så utsågs en fransk påve som tog med sig alla till Avignon. Även nästa påve blev fransk. Enligt vår guide utsåg man en gammal fransos till påve för att snart kunna flytta tillbaka till nuvarande Italien. Den gamla påven blev dock ganska gammal och hann utse nya kardinaler som gjorde att nya franska påvar utsågs. Om jag minns rätt var det den tredje påven som beslutade att det var dags att bygga ett påvepalats. Vatikanen byggdes alltså långt senare!

Påvepalatset och katedralen.

Byggnaden mitt emot påvepalatset.

Det är många hundra år sedan påvarna flyttade från Avignon och egentligen är det bara skalet kvar. Militären har huserat här och det har även varit ett fängelse. Ett tag fanns även planer på att riva det! Med guidad tur får man en bättre förståelse för vad man ser. Här är vi i påvens egna kapell. Litet och behändigt...

Vy från påvepalatsets mur.

Skulle vi någon gång återkomma till Frankrike skulle jag gärna se mer av regionen. Jag hade gärna gjort som Anni på bloggen Med ögon för blått ofta gör, att hyra ett ställe en längre tid och resa runt i området. Det hade nog varit det mest optimala sättet att få uppleva Frankrike. Det finns många intressana medeltida städer i området, lämningar från Romarriket och grottor. Men denna gång fanns det ju två andra måste-ställen som vi skulle hinna med. Vilka två kommer ni så småningom få veta...

Tillägg 18:30: Jag glömde ju helt att berätta hur nyheter om en ny påve spreds när Avignon var påvedöme. Enligt vår guide så ringda man i kyrkklockorna i 24 timmar. På det viset skulle ingen missa vad som skett och nyheten skulle spridas till närliggande orter. Om det nu är sant (jag har inte hittat något bevis på detta) så tycker jag extremt synd om klockringarna, de kan ju inte haft någon hörsel kvar...