Att fira jubilarer

På jobbet uppmärksammas numera jubilarer, personer som fyller jämnt. "Att fylla jämnt" är ändå ett lustigt uttryck för personer som fyller något med slutsiffran 0. Jämna tal är ju också 2, 4, 6 och 8, men nollan är ändå något särskilt.

Den som firas får en blomma av arbetsgivaren och det blir ett trevligt uppmärksammande. Det är så klart frivilligt, den som fyller år har så klart rätten att avtacka sig uppmärksamhet på sin bemärkelsedag. Jag har dock noterat att det är endast 50- och 60-åringar som firas. Detta till trots att det finns några potentiella 30-åringar och en hel del 40-åringar på arbetsplatsen. Det kanske är en kostnadsfråga, men kanske också någon form av tradition kring firande av de högre åldrarna. Kanske finns det någon länk till att äldre personer antas ha arbetet längre på sin arbetsplats (inte längre en självklarhet idag). Eller så anses det vara mer av en bedrift att fylla ett halvt sekel än 30 bast. (Säger man förresten "bast" fortfarande?)

Självklart missunnar jag inte 50-åringarna och 60-åringarna sina blommor. Men jag är lite nyfiken kring uppdelningen.

Hur gör/gjorde ni på ditt jobb? 

Apropå det så fyllde bloggen hela 19 år i veckan. Dagen flöt lite obemärkt förbi denna gång. Men det påminner mig om att det börjar bli dags att planera något hejdundrande (?) till 20-årskalaset. Det är lite synd att ni bloggvänner (både nya och de som "pensionerat" sina bloggar) bor så pass utspritt. Det gör det lite svårt att få till ett detektiv-kalas (som 10-årsfirandet).

Kommentarer

Karoleen sa…
Har uppmärksammat detsamma, då jag fyllde 40 för något år sedan och då förväntade mig ett firande. För alla kollegorna som fyllde 30 & 40 några år tidigare hade blivit firade. Men en förändring hos skatteverket gjorde att alla firande som inte var för anställda under 50 vart inte längre avdragsgilla eller något liknande alt. blev förmånsbeskattningsskyldiga (kommer inte ihåg vilket nu) så det slopades vid lägre åldrar. Lite trist för oss som då precis fyllt 😉 Men sånt är livet!
Matilda sa…
Karoleen >> Ah, det är Skatteverket som ligger bakom! Intressant. Jag försökte söka vidare och hittar en proposition från 1987 som föreslår just denna skattefrihet som du nämner: "För skattefrihet för minnesgåvorna gäller att den anställde antingen skall ha uppnått en viss ålder, t. ex. 50 år, eller att han varit anställd en längre tid hos arbetsgivaren, t. ex.. 25 år eller mer." (prop 1987/66: 52 sida 71) Men det framgår inte riktigt varför just 50 år. Men man kanske kan gissa att det är en rund siffra med ett halvt århundrade...