Bristande fågelkompetetenser

Nu när det är varmare så hör jag allt fler småfåglar kvittra i min omgivning. Oftast hör jag fler fåglar än vad jag faktiskt ser (om man räknar bort alla kajor som kommer i klungor och störtdyker likt vildvittror). Jag kan höra att de låter olika, men kan inte ens gissa vilken fågelart det är jag hör. Eller ja, det är inte en duva, så mycket är jag säker på. Eller en mås.

Mina bristande fågelkunskaper gör sig påminda. Några av de vanligaste fåglarna kan jag identifiera okulärt, men via lätena är det omöjligt. Jag kommer på mig att tycka att det är lite sorgligt. Antagligen går det att lära sig, jag torde inte vara helt obildbar.

Med åldern börjar jag plötsligt imponeras över alla som kan identifiera både fåglar och blommor. Kunskaper jag inte riktigt bedömt vara användbara för mig tidigare. Om det ens är legitimt att kunna kategorisera sådana kunskaper i en skala av nyttighet, men i så fall skulle det absolut vara mer nyttigt än när jag i yngre tonåren pluggade in all ny musik på radio. Den omgivande floran och faunan är kanske ändå en bra och rimlig allmänbildning. En slags beredskap att känna sin omgivande miljö.

Vi får väl se, det kanske kan bli en fågelskådare av mig med inom sin tid.