Under våren har vi hunnit med en diger samling böcker i olika slags genres. Det genomgående temat kändes lite som att majoriteten av böckerna hade jag nog aldrig läst om det inte var just för bokcirkeln.
För om jag ska vara helt ärlig hade jag aldrig läst Bea Uusmas bok
Expeditionen: Min kärlekshistoria om den inte föreslagits i bokcirkeln. Jag hade läst någon intervju med författaren och inte riktigt förstått hennes vurmande för André-expeditionen, ett ämne som inte intresserade mig. Trodde jag. Men tji fick jag! Uusma skriver fram en deckarhistoria på ett fascinerande vis! Tänk om avhandlingar i de mest obskyra ämnen hade kunnat skrivas så här!
Diskussionerna om
Expeditionen ledde oss på något märkligt vis in på
Klubben: En undersökning av Matilda Gustavsson. Boken som är en fördjupande och kontextualiserande av det granskande DN-reportaget som gjorde Svenska Akademien nästan till en dokusåpa. Vi valde att läsa både
Klubben och
K av Katarina Frostenson. Den senare kan sägas beskriva Frostensons upplevelse av vad som skedde efter reportaget, en upplevd landsförvisning. Att läsa de två böckerna bredvid varandra, eller rättare efter varandra, var en märklig upplevelse. Medan
Klubben är en svindlande läsning om makt och utnyttjande (och sexuella övergrepp) i kultursektorn, så är
K en poetisk dagbok där svärden svingas åt många håll. Vi får läsa om två verkligheter.
K är lite svårläst för mig som inte är van med att det vävs in dikter och att textens form inte alltid följer ett vanligt format. Den är också svårsmält i det att kvinnorna som berättat om sina upplevelser i
Klubben misstänkliggörs och att allt med Sverige och Svenska Akademien (i boken förkortade som S och SA) framställs som hemskt, det finns ingen självreflektion om den egna eller makens positioner eller handlingar. Kulturvärlden framställs som hård och ekonomiskt hård, samtidigt är det mycket fint kött och vin. Förkortningarna känns också som en allegori på något vis. S (Sverige), SA (Svenska akademien) och SD (Sara Danius) tycks valda med flit. Jag försökte verkligen läsa boken med öppet sinne och jag fann viss behållning i att den ger ett inifrånperspektiv av ett pågående medieuppbåd (och kanske en uns cancelling), men framför allt kändes det som en läsning om ett medberoende.
Därefter läste vi Vi är fem av Matias Faldbakken. Den beskrivs som är "en skarp, humoristisk och särpräglad roman som blandar äventyr, horror, mytologi och science fiction med rå realism" - en beskrivning som lockade oss. Det börjar som en ganska vanlig bok om en familj som skaffar hund, men som mynnar ut i en berättelse om besatthet i en lera. En lera som besitter allt mer mystiska egenskaper. Det var lite blandade reaktioner i gruppen på boken. Själv tyckte jag att den hade sin charm och att det var lite kul med en lite twistad berättelse.
Sist ut för terminen var Det osynliga templet: En vision om Hilma af Klint av Ida Therén. Som titeln anspelar så är det en slags fiktiv insyn i konstnären Hilma af Klints liv. För mig som inte hade någon förkunskap om henne blev det lite svårt att förhålla sig till boken. Borde jag känna till personerna som namnges? Hur mycket är sant? Halvvägs in lyssnade jag på P3 Historias podd om henne för att få lite mer kontext. Boken är välskriven och intressant i relation till strävan efter bekräftelse och dialogen med det andliga, men det var inte en bok som grep tag i just mig. Samtidigt kan jag ändå uppskatta att jag fick mig en dos allmänbildning på köpet!
Nu är det sommaruppehåll så det ska bli spännande att se vad det blir för läsning till hösten!
Kommentarer