Om tidens och naturens sammanvävningar

Jag läste nyligen Bondens år av folklivsforskaren  Sigfrid Svensson som ger en fördjupad insikt i hur naturen är invävd i våra sätt att leva. Boken är ursprungligen från 1945 men jag har läst en nyare reviderad upplaga. Den handlar mycket om hur bonden strukturerat sitt år utifrån olika natur- och väderfenomen och kyrkliga dagar. Det som delvis lagt grunden för den så kallade Bondepraktikan. De uppstod i en tid där man inte hade tryckta almanackor, men kanske kalenderstavar. En del vädertydor och folktro lever fortfarande kvar idag.

Under läsningen fick jag några aha-upplevelser som kanske är (var?) allmänkunskap. Jag antar att en del saker var så självklara att jag inte ens begrundat det. Känner ni igen dem mån tro?

• Sädesärlans namn kommer från att dessa anländande på våren sågs som ett tecken på att det var dags att så. Andra ord på fågeln var såsigga och såsälla.
• Idag talas det primärt fyra årstider i Sverige (åtta i Sàpmi) men året kunde delas in i andra enheter som skiljde sig efter plats. Ett exempel från Norrbotten: eftervinter, våranden, sädestiden, slåttern, skörden, potatisanden, höstinga, lövskakan, tröskningen, efterhösten och vintern. Varje årstid var kopplad till en del i arbetet. Anden ska här inte förstås som något väsen, utan and är "ett fornsvenskt ord för tiden för ett brådskande arbete" (Svensson, 1972, s. 18). Eller, skördetid, enligt SAOL.
• Den julianska kalendern (efter Julius Caesar) som romarna tog fram inledde ursprungligen året med mars. Därav att flera månader baseras på siffror som idag är felaktiga för oss: september (7), oktober (7), november (9), december (10).
• Med införandet av den gregorianska kalendern (efter påven Gregorius XIII) sattes vårdagjämningen till samma datum varje år, den 21 mars. Justeringen i kalendern gjorde att på grund av årets genomsnittslängd så undveks felmarginalen med att vart 128:e år behöva tillskjuta ett dygn. Nuvarande kalender tar drygt 3000 år för att behöva få samma tillskott. Sverige (som protestantiskt land) behöll den julianska kalendern ända till mitten av 1700-talet. När man då införde den (katolska) gregorianska kalendern behövde man ta bort 11 dagar i februari 1753 för utjämna diskrepansen. Det blev ett kortare år.
• Det finns många minnesregler och tydor kopplade till årets olika dagar som rör skörd och väder. "Om Anders braska, skall julen slaska" är nog ganska välkänd idag. Men det finns många, många fler, ofta medlokal koppling. Till exempel är "När Mårten åker på släde, så rider Anders" och "Om gåsen får traska på isen vid Mårten, så får tuppen dansa i skiten till jul." 

Som kuriosa kan nämna att Svensson använder (myntar?) ordet "runstavspropaganda" för ett 1700-talsintresse.