Hej hej, hemskt mycket hej

- Hälsa!

- Hälsa tillbaka!

- Hälsa och tacka!

- Glöm inte att hälsa!

Känner ni igen det? Ständiga meddelanden om att hälsa den ene och den andre. Visst, det är trevligt att sända en omtanke och att få en hälsning själv är ju alltid trevligt. Men sen börjar det här hälsandet "tillbaka" och då kan man hålla på i e.v.i.g.h.e.t.e.r. Ibland har man förmedlat hälsningar fram och tillbaka mellan samma personer tre-fyra-fem gånger. Det räcker väl ändå med en gång!

Och så tänk på budbäraren! När jag blir ombedd att hälsa till en person flera gånger från en och samma människa (tex min mamma vill hälsa till min pojkvän) så glömmer jag det automatiskt kanske 3 av 4 gånger. Varför? Jo, för att jag fått hälsa så många gånger från den personen att det inte längre känns så speciellt och högtidligt. Hade det varit något mer konkret som "hälsa X att krya på sig" eller "kan du hälsa läraren att jag inte kan komma idag, en akutsituation har dykt upp", då kommer jag med större sannolikhet ihåg det.

Kanske är det så att vi är överdrivet artiga. Eller så måste man hinna hälsa till en person före den hälsar till en själv (ta upp telefonen i stället!). Kanske är det så att man rädd att uppfattas som otrevlig om man inte hälsar. Det kan också vara så att verbet "hälsa" förlorat sin värdeladdning eftersom det används så frekvent, att det blivit en standardfras utan egentligen betyda något.


Kan vi komma överrens om en sak: en hälsning var! Inte mer. Ok!?