Att ha eller att inte ha gröna fingrar

Idag tänkte jag att det skulle handla om gröna fingrar. Är det en myt eller verklighet?

Så mycket vet jag i alla fall att man inte har gröna fingrar på riktigt om man har bra hand om växter, men det är allt. Om det nu finns något som heter "gröna fingrar" hur får man dem? Jag är totalt värdelös med växter. Jag vattnar dem när jag kommer ihåg, dvs väldigt sällan. Ändå får folk för sig att ge mig växter vilket i sin tur leder till att jag måste slänga dem efter ett tag för de påminner om något som borde höra hemma på komposten. Eftersom det då blir mer plats i fönsterkarmen tycker "folk" att jag måste ha något att fylla ut det tomrummet med. Så snart har jag alltså en ny växt där igen. En ond cirkel typ.

Som ni ser på de de här två bilderna så är jag rent ut sagt katastrofalt dålig på att ta hand om blommor. Den i den gula krukan hade en gång gröna blad och blommor som slog ut lite då och då. Men det var länge sedan nu. Inte ens kaktusar tycker om att vara i mitt sällskap.

Frågan är nu vad detta kan bero på? Är det totalt ointresse från min sida? Medfött? Släktdrag (fast min mamma har ju god hand om växter)? Får de inte nog med sol? Borde jag ha dem på balkongen i stället för inomhus? Pratar jag inte tillräckligt mycket med dem? (ja, jag har hört att om man pratar med dem så frigör man koldioxid som växten med ens slukar och producerar syre till mig som betalning)

En sak har jag dock upptäckt att vid de få (två) tillfällen jag fått för mig att köpa en egen växt så har de överlevt mycket bättre. Jag vet inte om det beror på att jag letar växter som klarar av att gå utan vatten i två veckor eller om det är min "kärlek" till dessa växter som gör att de överlever längre. Men å andra sidan så brukar jag gilla de jag får av andra med, bara det att jag inte vill ha dem för jag vet att de kommer dö. Hm, kanske är det att dessa blommor vet att de är oönskade och därför sakta dör av sorg? Men det förutsätter att växter har en själ, och den diskussionen vågar jag inte mig in på här. I stället avslutar jag med en liten bild på ett lyckat inköp som hittills verkar må alldeles prima hemma hos mig.