Förföljelsemani

Ibland tycker jag att jag stöter på vissa - oftast helt okända - människor väldigt ofta och överallt. Beror det på att de är överallt, eller är det jag som är överallt?

Det får mig också att undra över hur många olika människor man hinner träffa under sin livstid. Eller åtminstone se i vimlet, eller passera på en gata. Antagligen bara en promille av jordens befolkning...

Kommentarer

rigg sa…
du ser nog bara en bråkdel av en promille av jordens befolkning under din livstid, det konstiga är att jag har en underlig förmåga att träffa massor med bekanta "hemifrån" när jag är på mina sporadiska Stockholmsbesök...
Anonym sa…
Det är också spännande att fundera över om även de reflekterar över att de ser DIG överallt. Spooky.

Btw, jag är inte beredd att överge det sjunkande skeppet just yet. Kan inte bara kasta över ett års bloggande i sjön.
Anonym sa…
jag gillar verkligen din blogg matilda! nk nyckeln är nk:s medlemskort, och eftersom nk saluhall märkligt nog är typ stockholms billigaste mataffär skaffade jag mig ett kort där. http://nk.se/templates/default.aspx?ID=111
Cax sa…
Haha...en tanke jag oxå har funderat på! Ibland känner man sig som en stalker. Men varför gör man det?
Det är ju dom andra som förföljer mig...eller? :)
Matilda sa…
Rigg >> är det bara så lite som en bråkdels promille? Även om man besöker väldigt folkrika städer?

Linn >> Mmm, jag är också lite rädd för det, om folk känner igen mig och tänker samma sak...

Fredrik >> Tackar och bockar djupt :D Känns skönt att få uppskattning för sitt bloggande :D Som du antagligen redan förstått så gillar jag din med väldigt mycket!

Cax >> ja du, frågan är om man någonsin kommer få veta det?