ESC - Ett ont måste
Så var det dags för Eurovision Song Constest i år igen. Antagligen kommer jag att se det, jag brukar göra det. Men plötsligt känns det inte lika livsviktigt som det gjorde för tio år sedan. DÅ hade jag aldrig vågat missa den händelsen, det var ju så bra.
Var. Inte är. VAR.
Igår slötittade jag, eller rättare halvtittade eftersom jag satt och läste samtidigt, på semifinalen. Streamade via finsk television (dock med svensk komentator). Jag kan lugnt säga att boken var tio tusen gånger bättre än det lilla jag såg. Det var hemskt rent ut sagt. Jag skulle kunna skiva spaltmeter om hur illa det var, men jag låter bli. Den enda ljusglimten var nog Andorra, som sjöng om klimathotet. Stod i tidningen idag att de inte gick vidare. Så klart.
Imorgon kommer jag sitta framför mammas tv och glo. Och jag kommer att rata det. Jag kommer bua. Jag kommer vara upprörd. Jag kommer efteråt önska att jag slapp se eländet. Men, jag kommer att se det. Varför? Jag vet egentligen inte. Den lilla tonåringen i mig vägrar låta mig göra något annat imorgon kväll.
Är det vanligt att man tvingar sig själv att utstå något som man vet att man kommer ångra i efterhand? Frisörbesök? Nationella prov? Högskoleansökningar? Vad "gillar" ni att plåga er själva med?
Var. Inte är. VAR.
Igår slötittade jag, eller rättare halvtittade eftersom jag satt och läste samtidigt, på semifinalen. Streamade via finsk television (dock med svensk komentator). Jag kan lugnt säga att boken var tio tusen gånger bättre än det lilla jag såg. Det var hemskt rent ut sagt. Jag skulle kunna skiva spaltmeter om hur illa det var, men jag låter bli. Den enda ljusglimten var nog Andorra, som sjöng om klimathotet. Stod i tidningen idag att de inte gick vidare. Så klart.
Imorgon kommer jag sitta framför mammas tv och glo. Och jag kommer att rata det. Jag kommer bua. Jag kommer vara upprörd. Jag kommer efteråt önska att jag slapp se eländet. Men, jag kommer att se det. Varför? Jag vet egentligen inte. Den lilla tonåringen i mig vägrar låta mig göra något annat imorgon kväll.
Är det vanligt att man tvingar sig själv att utstå något som man vet att man kommer ångra i efterhand? Frisörbesök? Nationella prov? Högskoleansökningar? Vad "gillar" ni att plåga er själva med?
Kommentarer
Det är en sak som jag "plågar" mig själv med.
Man vet att man inte borde äta upp hela påsen.
Ändå gör man det.
Efteråt så mår man som man förtjänar. :D
var praktiserar du?
annawintour.blogg.se
Hmmm... Finns många saker man plågar sig med. Kan dock inte komma på något så där bara ;)
Nette >> Idag önskar jag verkligen att jag inte såg gårdagens final. tydligen var jag den enda som tyckte att Frankrike borde ha vunnit...
Anonym >> ja ganska dåligt över lag. Praktikplatsen, den ligger i stort fint vitt hus :) Där jobbar många snälla och trevliga människor. Om det säger dig något... :)
Johanna >> FLER KUDDAR! :D
Jaha...då var det bara till att beställa en av kära mor!
Går det att frysa in rabarber?
Isåfall ska jag fylla upp frysen och med jämna mellanrum skicka upp ett lass till min mor! :D
Linn >> jag godtar resultatet, man vinner inget på en omröstning... Tyvärr... men de vann ju i sverige, är inte det bra nog?