Sömnbrist à la sö(m)ndag

Är det någon annan än jag som upptäckt sambandet med söndagkvällar och sömnproblem? Jag har nämligen lagt märke till att jag på söndagar har svårare att somna. Visst, den fullt ratinella teorin bakom detta är antagligen att man vänt på dygnen under helgen och att det därför blir svårare att återigen gå till sängs tidigare för att man ska upp vid omänskliga tider på måndagen. Och saken är ju att man måste somna och ju mer man inte kan somna, desto mer ligger man och tänker på att man inte är trött eller undrar varför inte John Blund infinner sig. Vilket i sin tur leder till att man absolut inte kan somna eftersom man ligger och väntar på att man ska somna. Man blir helt enkelt allt mer vaken och blir allt mer stressad över att man förlorar värdefull sömn och att man kanske inte kommer upp i tid på morgonen. Den onda cirkeln går runt, runt, runt...

Men det är kanske bara jag...