Skräckens ironi
Härrom dagen trillade det in ett litet mail i bloggens mailbox. Det innehöll ett önskemysterium. Och det kom från Cax. Det löd som följande:
Personligen har jag lite svårt att relatera till detta "problem". Jag är för feg för att ens titta på skräckfilmer av rädsla för att inte kunna sova på nätterna. Men om jag förstått det rätt så är skräckfilmer lite som en drog för vissa, det verkar som att man får en kick av att se dem. Och även om man (jag skriver man, det är lättast, även om jag själv inte är inkluderad i resonemanget) är skitskraj så när man bemästrat rädslan och kaxat upp sig igen så ska man självklart se en ny film.
Först trodde jag att detta berodde på att man ville frivilligt plåga sig själv eller utmana sig själv, men jag inser nu efter lite mer grubblerier att det kanske inte riktigt stämmer, inte i alla lägen. Möjligen lyckas man intala sig själv att "den här gången kommer jag inte bli rädd, nu har jag blivit skrämd tillräckligt många gånger". För ju mer man tänjer sina gränser desto mer van blir man, och en dag så skräms man inte av något längre.
Sedan finns det ju alltid alternativet med att man ska visa sig tuff. Alla andra vill se på skräckfilm, då kan man ju inte direkt komma viftande med Notting Hill. De andra i sällskapet kommer bergis inte att visa sig skrämda så då måste man spela cool-lugn hela filmen igenom, trots att man känner andeflåset av en yxmördare i nacken.
Efter ha vänt och vridit på mina olika teorier och resonemang ett antal gånger, så gick det upp ett ljus! Den mest självklara anledningen till varför man väljer att se skräckfilmer måste självfallet ha att göra med sömn! Som Cax själv skriver så kan man inte sova om natten. Kan man inte sova om natten måste man vara uppe. Man har alltså en fin fin ursäkt att kunna titta på tv, blogga, surfa, glo på [skräck-]film eller dyligt om nätterna. Sen när dagen kommer är man så trött att man somnar, och så får man sova lääääääääänge. Och då är man inte trött nästa natt heller och då "måste" man ju bara stanna uppe länge den natten med!
Men som sagt, mina erfarenheter från den filmgenren är de tio första minutrarna av Jag vet (fortfarande??) vad du gjorde förra sommaren samt hela den dansk-svenska "skräckisen" Midsommar. Jag borde nog inte uttala mig i detta ämne... Jag överlåter spekulationerna till er läsare i stället. :)
Jag har ju en ovana av att bli FRUKTANSVÄRT rädd efter att jag sett
enskräckfilm. Typ-tillexempel "The Village", "White Noise" och så vidare. Ska väl med handen på hjärtat erkänna att jag kan bli lite rädd av att titta på "Ghost wisperer" på Tv4 med. MEN varför fortsätter man ändå att välja dom dära skräckfilmerna närman vet att man inte klarar av dom? Om vi tar White Noise som exempel... efter att jag sett den så kunde jag inte sova gott på säkert en
två-tre dagar. Men tro tusan att man ändå någon vecka senare satt där med en ny skräckis! Resultatet av det då? Mhmm dålig sömn i ett par dagar till!
Personligen har jag lite svårt att relatera till detta "problem". Jag är för feg för att ens titta på skräckfilmer av rädsla för att inte kunna sova på nätterna. Men om jag förstått det rätt så är skräckfilmer lite som en drog för vissa, det verkar som att man får en kick av att se dem. Och även om man (jag skriver man, det är lättast, även om jag själv inte är inkluderad i resonemanget) är skitskraj så när man bemästrat rädslan och kaxat upp sig igen så ska man självklart se en ny film.
Först trodde jag att detta berodde på att man ville frivilligt plåga sig själv eller utmana sig själv, men jag inser nu efter lite mer grubblerier att det kanske inte riktigt stämmer, inte i alla lägen. Möjligen lyckas man intala sig själv att "den här gången kommer jag inte bli rädd, nu har jag blivit skrämd tillräckligt många gånger". För ju mer man tänjer sina gränser desto mer van blir man, och en dag så skräms man inte av något längre.
Sedan finns det ju alltid alternativet med att man ska visa sig tuff. Alla andra vill se på skräckfilm, då kan man ju inte direkt komma viftande med Notting Hill. De andra i sällskapet kommer bergis inte att visa sig skrämda så då måste man spela cool-lugn hela filmen igenom, trots att man känner andeflåset av en yxmördare i nacken.
Efter ha vänt och vridit på mina olika teorier och resonemang ett antal gånger, så gick det upp ett ljus! Den mest självklara anledningen till varför man väljer att se skräckfilmer måste självfallet ha att göra med sömn! Som Cax själv skriver så kan man inte sova om natten. Kan man inte sova om natten måste man vara uppe. Man har alltså en fin fin ursäkt att kunna titta på tv, blogga, surfa, glo på [skräck-]film eller dyligt om nätterna. Sen när dagen kommer är man så trött att man somnar, och så får man sova lääääääääänge. Och då är man inte trött nästa natt heller och då "måste" man ju bara stanna uppe länge den natten med!
Men som sagt, mina erfarenheter från den filmgenren är de tio första minutrarna av Jag vet (fortfarande??) vad du gjorde förra sommaren samt hela den dansk-svenska "skräckisen" Midsommar. Jag borde nog inte uttala mig i detta ämne... Jag överlåter spekulationerna till er läsare i stället. :)
Kommentarer
Tomas >> Jag plågar mig själv med melodifestivalen vart år, så jag antar att det är samma sak :)
Annika >> Ja, fråga!! Skönt att det finns fler som mig som håller avstånd från skräck-hyllan :D
men skräck är uppenbarligen lockande. kvällspressens löpsedlar handlar ju ofta om olika hot och dolda sjukdomar, och det säljer uppenbarligen lösnummer. när jag var lite var jag rädd för att ryssarna skulle invadera oss, men jag ville läsa allt om ubåtar och spioner, och missade inte en aktuellt-sändning, för att på något vis hålla min rädsla levande.
Kan du lösa det;)?
Jag har nu under hela min semester varit vaken på "fel sida" av dygnet.
Å det stämmer nog att man vill skrämma upp sig för att kunna vara vaken.
Jag har nämligen spenderat mycket tid med en kompis, å han kan vara lite skrämmande! :)
Jag är också en typ av skräckisnarkoman men bara när det gäller övernaturliga grejer. Saken är dock den att det inte är så mycket som skrämmer mig mera i den vägen - man blir (som du sa) van och mindre lättskrämd. Skräckfilmer som motorsågsmasakern och liknande tittar jag däremot inte på - DÅ blir man väl hysterisk - jag menar....kvickt så kan man ju faktiskt ha Jason eller någon nere i källaren när man hämtar tvätten?
Ja många dras till det farliga i livet, och om man inte själv vågar utsätta sig för fara så är media och skräckfilmer ett bra alternativ antar jag.
Stellapolaris >> nja, jag vill ju inte riktigt säga att jag klarar av at ge mysterium dess riktiga svar, jag är ju inte Sherlock Holmes precis...
Cax >> :D aha! min teori var inte helt åt skogen :p
Nette >> jag hade inte velat ha någon med motorsåg i min tvättstuga i alla fall! Ge mig nu inte dumma idéer, jag kommer inte kunna gå och tvätta nästa vecka annars....