Vart tar alla borttappade saker vägen?

Idag var det tänkt att jag skulle skriva om vart alla saker tar vägen som bara försvinner. Det känns som att vissa saker tenderar att försvinna i tomma intet och aldrig mer dyka upp. Härrom dagen verkade det nämligen så med en pocketbok (rättare sagt Studentens kokbok, tack Linn!), den var helt borta. Jag visste att den hade legat på bordet den dagen jag testade att baka lingonbröd (hyffsat resultat, men jag är bättre på att baka sötsaker enligt mig själv). Av någon anledning var den sedan hux pux flux väck när jag letade efter den nu i förrgår. Jag gick igenom skafferiet (där jag har mina kokböcker av någon oförstålig anledning), plöjde genom en tidningshög och en annan hög som består av papper och annat som av någon anledning är viktiga att spara men som jag aldrig kollar genom. Den fanns ingenstans! Frustrerande. Inte för att jag behövde den, utan för att jag saknade den. Kollade bland lånekursböckerna som ligger på hög på fönsterkarmen, nope. I bokhyllan bland andra pocketböcker, nope. Till sist gav jag upp, boken hade tydligen bestämt sig för att försvinna från mig för alltid och då går det inte att hitta den, eftersom den inte vill bli funnen.

MEN! Så idag tänkte jag att jag ska nog gå ner med soporna och tog ner en pappkass med tidningar som stått i hallen nu några dagar och gick ner till soprummet. Jag hade ju hoppats på att tidningarna vid det här laget hade blivit trötta på att stå i en pappkass i min hall så att de gick ner till pappersinsamlingen av sig själv. Men tydligen inte.

I alla fall - jag är rätt bra på att avbryta mig själv med ovässentligheter som förhalar historien något - så när jag stod i soprummet och hällde i tidningarna i tidningsinsamlingen så tänkte jag för mig själv "det är nog bäst jag kollar igenom det jag slänger nu. Och visst kattsingen! Där låg boken! Och jag var bråkdelen från en sekund från att lämna den till återvinning!

Nu kan man ju fråga sig var allt annat som mystiskt försvinner tar vägen. Hur mycket av det har man av misstag råkat slänga?

Kommentarer

karro sa…
det mystiska är när saker poppar fram efter flera dagar/veckor, på en helt självklar plats, trots att man letat där. hustomtar???
Matilda sa…
Karro >> Mystiskt var ordet! Man kan ju inte utesluta att det är en hustomte som man har förargat. Fast hos mig förefaller detta ytterst otroligt, varför skulle en hustomte flytta in i ett miljonprogramsområde? Han/hon riskerar ju att bli förtidspensionär med så mycket som den måste fixa...
Anonym sa…
Jag letade som en galning efter en massa räkningar en gång.
Jag hittade dem i soporna och jag hade slängt annat äckligt uppe på dem.
Förmodligen är det mycket som man av någon mystisk anledning slänger även om det inte ska slängas.
Anonym sa…
Men du - nu vet du ju iallafall varför kassen med tidningarna inte tog sig ner själv för att slängas - den visste ju att där fanns något som INTE skulle slängas och gav på så sätt dig en chans att få tillbaka boken! :)

Fast...du har rätt - ibland finns grejer på ställen de omöjligen borde finnas och ibland kan man söka på samma ställe flera gånger utan att man hittar det man söker - så plötsligt finns det rakt framför näsan?

Hur hamnade boken annars i kassen?
Sarisen sa…
Finns det ingen fysiker som kan förklara detta, jag menar, kanske det är så att det verkligen finns maskhål i rymdtidväven etc... Vet inte hur många gånger jag önskat att man kunde vissla på sina saker så de hörde att man letade efter dem, som nyckelknipporna på 80-talet. Hm, det skulle väl bli ett hvetes piipande överallt förståss.
Matilda sa…
Cat >> Jo det har ju hänt en och annan gång att man börjat sortera i högar efter "spara" och "slänga" och det brukar ju alltid vara något föremål som tar sig till fel hög...

Nette >> Haha! Ja det har jag inte tänkt på! :D Undrar vad jag lyckats slänga alla de andra gångerna tidningarna vägrat gå ner av sig själva... :D

Sarisen >> Det vore väldigt praktiskt! Om man kunde sätta på ett litet chip på de saker som man mest tappar bort och så kan man ringa efter dem med sin mobiltelefon exempelvis!
Det där med maskhål är definitivt en tänkbar teori!
Anonym sa…
Har gett min lilla syn i ett inlägg på bloggen. Jag håller med, det är enerverande jobbigt att tappa bort. Främst då jag själv har problemet med att inte bli bättre på att inte tappa bort saker.
Matilda sa…
Christoffer >> Det verkar som att man bara blir sämre och sämre på att komma ihåg... Knasig det där! :)