En känguru på vift!

Vi hade en väldigt intressant diskussion i skolan idag om djur i människans miljö. Om domesticering, eller kanske snarare natur vs. kultur. Att människan har vissa föreställningar om hur djur i ens närhet ska vara samtidigt som man också börjat tala om att ta hänsyn till vissa djurs naturliga behov.

Så råkade jag få syn på den här videon nu när jag kom hem. Om en stackars känguru som råkat förvilla sig i Melbourne. Och där fick den visst inte vara för invånarna, nej där bor ju människor och inte kängurur! (Fast uppriktigt sagt så bodde väl kängurur där först..) Men den här kängurun visar i alla fall var skåpet ska stå!

Visserligen kanske det innebar en viss fara för allmänheten att det här djuret sprang "lös". Jag vet att i Canada har man haft problem med coytes och tvättbjörnar som ställer till det genom att rota i soporna och dylikt. Men egentligen, borde inte djuren ha rätt att vistas fritt? De var där först, innan människan anlade gatunät och skrev avtal för tomtägande. Eller ska natur och kultur hållas åtskilt helt och hållet?

Uppdate: Här i Sverige har vi tydligen liknande problem, fast med älgar! Kolla in vad Rigg skrivit.

Kommentarer

Anonym sa…
Det skulle ju vara skönt om vi männsiskor hade lite lättare för att samexistera med våra vilda grannar. I stället för att avliva djur som förirrat sig in i våra bostadsområden, kan man väl söva dem och köra ut dem till lämpligare trakter.
Vi är så elaka för det mesta:[
Sarisen sa…
Om vi såg till att anpassa oss lite mer till naturen skulle det vara mycket mysigare i stan. Mer grönt och skönt. Det är ju ingen fara med djur så länge de inte äter människor, egentligen.
Men det blir ju lätt ett problem om man "bjuder in naturen" i stan. Jag menar vi är ju ganska lättfångade om vi inte har garden uppe med vapen osv.
Hm, ibland håller jag ändå med Rosseou i "tillbaka till naturen".
AnnCharlott sa…
Ja det där är lite klurigt. I takt med att människan och hennes städer breder ut sig anpassar sig en del djur till ett liv i staden. Men staden och människan tycks inte ha lika lätt att anpassa sig till att dela sitt space med djuren. Sen är det ju förstås så att många djur far illa i tättbebyggda områden, blir överkörda osv. Så ett visst avstånd mellan djur och tätort är kanske att föredra.
Matilda sa…
Cat >> Definitivt, människan är trots allt också ett djur och då borde man kunna leva i någerlunda samexistens!

Sarisen >> Håller med, mer parker och mer oaser hade gjort oss mycket bättre tror jag!

Anncharlott >> Det är precis som att de enda djur vi kan tillåta i tätbygden är husdjur, fjärilar och djur på zoo. Men hur naturligt är det egenligen... Människan i sig är ju ett stort hot för djuren, som du säger, bilar och andra uppfinningar tar död på många oskyldiga djur var dag som förvillat sig in i staden.
Anonym sa…
Jag bor på landet och har liksom accepterat att här finns en massa kräk som för det mesta skrämmer livet ur mig - bland annat har vi en björn som tycks anse att det är ett bra ställe att bo på (även om han eller hon traskar runt en hel del och bara kommer hit ibland) och nu har vi varg och vildsvin också...plus en massa lodjur som plockar bort alla katter de hittar på...

En del anser att de borde BORT härifrån också - att de ska skjutas och försvinna TROTS att vi bor på landet????

Så oberoende om vi människor bor på landet eller i stan så vill vi ha bort alla djur?

Varför?

Oj då, det här blev ju inget svar på din fråga precis :)
Matilda sa…
Nette >> Svar och svar, man behöver inte alltid ha svar på allting Nette :) Jag blev förvånad av att höra att ni hade ett sådant rikt vilddjursliv på er ö! Det har inte vi här på fastlandet i den delen av landet där jag är bosatt!
Men jag tror definitivt att du är inne på något där. Vi vill inte ha djuren för nära oss. Och ska vi ha djur så ska de vara domesticerade/kultiverade i form av snälla husdjur. Eller möjligen i djurparker där de kan vara "vilda" på begränsad yta. Helt sjukt egentligen!
mår så dåligt av djur i bur...av djur i koppel (även om hundar enligt lag måste vara det) därför har jag katter...de är åtminstone ännu fria att gå vart de vill...vi måste respektera varandra...om det kommer in en fluga i min lägenhet så hälsar jag den välkommen lilla vän...om du letar lite så hittar du säkert några sockerkorn på diskbänken...myror undviker jag att trampa på...getingar viftar jag lite överlägset åt...stick mig inte...det gör fan ont...fästinjävlar är de enda jag tar död på när de flockas på mig...men du har rätt...de måste få finnas...det är bara vi människor som är rädda...
Matilda sa…
Stellapolaris >> Du är en sann djurvän! Jag tror att om fler hade varit som dig så hade vi kunnat leva i större samförstånd med naturen! Om vi då inte fortfarande hade envisats med att hugga ner skog och därmed göra vissa djur hemlösa...