Julkorten - den moderna pestepidemin sprider sig

Varför skickar man egentligen julkort? Jag antar att det har blivit en sorts tradition med åren och att det blivit ett sätt att hålla kontakt med folk som man annars aldrig hinner höra av sig till. Men från början? Vem kom på att det vore en bra idé och göra ett kort med tomtar på och skicka en liten hälsning i juletid?

Postmuseets hemsida står det att svenskarna nappade på denna tradition först på 1880-talet, både danskarna och tyskarna hade varit före. Från början delade man visst själv ut korten, men efter ett tag blev man lat och bekväm av sig och så tog Postverket över.

Vidare kan man läsa följande:


Det första julkortet skickades i England på 1840-talet. Det trycktes i en upplaga av tusen exemplar och var handkolorerat. Det var samtidigt ett nyårskort. Vid den tiden var trycktekniken ännu inte så väl utvecklad att vackra färgkort var möjliga i massupplaga.

Det började alltså inte med ETT kort utan TUSEN kort.

När jag gick in på Nationalencyklopedin för att luska ut mer fick jag lära mig att lussekatter också är ett tyskt påfund (såg dock inga i Tyskland) och att de tidigare hetter djävulskatter. Om julkort står det inget nytt direkt, mer än att man ringar in årtalet 1843 som startår och att det från Storbritannien "spred sig" vidare över Europa. Det där med ordvalet "spred sig" gör att julkorten liknas vid en farsot. Som att pesten spred sig från Krimhalvön (ursprungligen från Asien) till Italien och senare ut i Europa under 1300-talet.

Så, vad har jag lärt mig idag? Jo att julkortet är en epidemi men inte vem som hittade på eländet...

UPDATE! Missa inte årets jultävling, skynda och delta! :)

Kommentarer

Anonym sa…
Epedemi är rätta ordet. Huvva min duva. Och dyrt är det med!
AnnCharlott sa…
Efter att de digitala julkorten under några år nästan helt tog över - åtminstone i min bekantskapskrets - så känns det som om de traditionella korten med tomtar i vykortsformat återvunnit terräng - åtminstone i min bekantskapskrets. Men detta har ju inte så mycket med ditt mysterium om kortens ursprung att göra förstås, mer än att gamla vanor bryter man inte så lätt.
Matilda sa…
Maria >> Men man "sparar" 50 öre för varje julkort man skickar med julfrimärke istället för som a-post... Fast det är ju inte mycket tröst inte...

Anncharlott >> Det känner jag också igen! För några år sedan var det fler som skickade julkort via e-kortstjänster, idag betydligt färre! Känns som att det var ett utbrytarförsök men som motarbetades och besegrades av traditionalisterna...
Anonym sa…
I år skickar jag bara traditionella julkort till gamlingarna i släkten.
Alla andra får nöja sig med den elektroniska varianten.
Tråkigt kanske, men jag orkar inte hålla på med julkort längre.
Jag skickar julkort och jag tycker att det är kul!
Jag skriver massor på dem så det är mer julvykort, till gamla kompisar i Gävle och släktingar får såna där skolkort på ungarna också.
Matilda sa…
Cat >> Man har inte all tid i världen heller! Det ska letas adresser, det ska plitas hälsningsfraser, det ska hittas tid... ett e-kort går zipp zapp whoooom, och så är det iväg :)

Den tatuerade mamman >> Jo det kommer man ihåg från när man var liten att det skulle skickas foton till alla [två] släktingarna... Men det är bra att det är någon som tycker det är kul också! Det hade varit hemskt om alla hade avskytt det men gjort det bara för att de såg det som sin plikt att skicka korten...
Anonym sa…
Och i vår tids välbehövliga miljödebatt så kan man fråga sig hur miljövänligt det är med alla dessa julkort som skickas fram och tillbaka? Nej, bättre isf att maila julkort eller varför inte ringa en hälsning? Jag hade blivit glad för ett elektroniskt julkort, ännu gladare för ett egengjort julkort iofs, men allra allra gladast för ett jultelefonsamtal...
Matilda sa…
Khadidja >> jag vågar inte tänka på julkortens miljöpåverkan... En inringd julehälsning är nog minst lika trevlig! :D