Sagan om en saga

Slog upp första sidan i tidningen idag och möttes av en annons från Svenskt Näringsliv. Den innehöll en liten saga som hette Sagan om gumman som handlade för lite. Jag höll på att sätta mackan i halsen! Vi uppmanas att konsumera. Varför? Jo, för att vi har ett ansvar för de människor i andra länder, och konsumerar vi inte så har de inget jobb. Om man nu ska förenkla det lite. Tove Lifvendahl ger på hemsidan lite svar på vad de egentligen menar, att man givetvis ska ta ett ansvar som konsument och välja KRAV-märkt och så vidare. Ingenstans nämner hon dock att dessa länder som de syftar på borde få en chans att resa sig upp och klara sig på egen hand utan att hela tiden vara beroende av våra krav på vad som ska produceras. Ingenstans nämner hon att ju mer vi konsumerar - oavsett hur många länder vi hjälper på fötter - så tär vi på jordens resurser ju mer produkter som måste produceras. Ingenstans nämner hon att frakta varor över halva jordklotet inte är särskilt hållbart i längden. Jag tycker det hela är ytterst märkligt.

Dessutom avslutar hon så fint:

"Vår poäng är: Vi lyfter inte världen vidare till nästa nivå genom att ha
dåligt samvete för att vi konsumerar. Företag och konsumtion är inte problemet,
utan en del av lösningen."

Om jag ska tolka henne och Svenskt Näringsliv rätt så ska vi köpa så mycket julklappar som möjligt i år! Gärna rättvisemärkt och ekologiskt, men vad som helst, bara det är producerat i ett så kallat u-land...

Det finns ytterligare två sagor att läsa och förundras över på deras hemsida, dock har jag inte hunnit då jag har brådis iväg till jobbet!

Ps. för den observante så kan jag tillägga att jag "snott" dagens rubrik från Sun Axelsson och Sven Nordqvists bok Sagan om en saga.

UPDATE (11/12): Här säger sig samma person inte finna någon konflikt i långväga import och ökade utsläpp av koldioxid. Här berättar Malin Ullgren på DN "Sagan om gubben med råbiff i hakskägget" som ett svar på gårdagens saga.