Presskonferens
Mina damer och herrar, tag plats, tag plats. Ja, det finns stolar reserverade för pressen där borta. Visst, det går bra att fotografera, men inte under själva presskonferensen. Så så, ta det lugnt, alla får plats. Ställ mikrofonerna där på bordet. Kan jag få påminna om att mobiltelefonerna ska vara avstängda? Ja, det kommer att bli tillfälle att ställa frågor efteråt.
Kan ni vara vänliga att sätta er ner nu så att mysteriebloggaren kan inta sin plats på podiet. Tack!
- Godkväll, damer och herrar, barn och alla andra som inte vill foga sig till en grupp. Som de flesta antagligen redan känner till, har aktiviteten på "Vardagens Mysterium - en deckargåta?" dalat på sistone. Ni kanske undrar om antalet mysterium har minskat, om det är brist på i-landsproblem? Självfallet är så icke fallet, orskakerna finnes på annat håll. Ni kanske undrar vad dessa märkliga utspel om tv-spel och färg kommer ifrån. Men håll er till tåls en liten stund till.
Ibland blir livet inte riktigt som man har tänkt sig. Det är lite som att man kastas in i ett torktumlare och när man kommer ut så kan man aldrig vara säker på om man är torr eller endast varmfuktig. Ibland kan man ha en färdväg uppritad, en karta framför sig, men upptäcker halvvägs att ett träd ligger och blockerar vägen och att det inte går att ta sig fram på detta håll, att man måste vända om och hitta en ny väg.
Att hitta en ny väg var vad jag tvingades göra nyligen. Efter ha färdigställt min kandidatuppsats på 7-8 veckor i stället för de tio som annars är det normala, började delar av mig protestera något högljutt. Jag hade bara en termins studier kvar för att vara behörig till ett visst program som skulle ge mig en examen. En termin. Men det fanns ingen ork för att klara denna termin. Så planerna blev något omkastade. Jag ska inte här trötta ut mer med detaljer, men summan av kardemumman är att det skulle ta betydligt fler år än planerat att nå fram till mitt mål.
Och eftersom alla mina planer ändå blev omkastade så kunde jag ju lika bra sätta igång och förändra mitt liv på andra sätt också. Så jag har sagt upp min tjänst på företaget som jag haft i 3 år och arbetar nu i inom ett område jag är helt obevandrad i (det är här färgen kommer in). Sedan blev det visst lite trångbott i lyan, en massa leksaker (det är här tv-spelen kommer in) och dess ägare flyttade in. Så om några veckor bär det av till en större. Kontraktet ska bara skrivas på. Inflyttning om 2½ vecka. Innan dess ska två rum och kök packas ned. Hur jag ska hinna vetisörren, men allt brukar ordna sig, på något sätt.
"Vardagens Mysterium" kommer på inget sätt läggas ner. Men den kommer att varva ner något, andas lite och jobba sig så sakteligen upp igen.
Tack alla mina underbara läsare! Tack för att ni finns!
För er som har frågor går det nu att ställa dessa. Bappappapp, en i taget och räck upp handen!
Kan ni vara vänliga att sätta er ner nu så att mysteriebloggaren kan inta sin plats på podiet. Tack!
- Godkväll, damer och herrar, barn och alla andra som inte vill foga sig till en grupp. Som de flesta antagligen redan känner till, har aktiviteten på "Vardagens Mysterium - en deckargåta?" dalat på sistone. Ni kanske undrar om antalet mysterium har minskat, om det är brist på i-landsproblem? Självfallet är så icke fallet, orskakerna finnes på annat håll. Ni kanske undrar vad dessa märkliga utspel om tv-spel och färg kommer ifrån. Men håll er till tåls en liten stund till.
Ibland blir livet inte riktigt som man har tänkt sig. Det är lite som att man kastas in i ett torktumlare och när man kommer ut så kan man aldrig vara säker på om man är torr eller endast varmfuktig. Ibland kan man ha en färdväg uppritad, en karta framför sig, men upptäcker halvvägs att ett träd ligger och blockerar vägen och att det inte går att ta sig fram på detta håll, att man måste vända om och hitta en ny väg.
Att hitta en ny väg var vad jag tvingades göra nyligen. Efter ha färdigställt min kandidatuppsats på 7-8 veckor i stället för de tio som annars är det normala, började delar av mig protestera något högljutt. Jag hade bara en termins studier kvar för att vara behörig till ett visst program som skulle ge mig en examen. En termin. Men det fanns ingen ork för att klara denna termin. Så planerna blev något omkastade. Jag ska inte här trötta ut mer med detaljer, men summan av kardemumman är att det skulle ta betydligt fler år än planerat att nå fram till mitt mål.
Och eftersom alla mina planer ändå blev omkastade så kunde jag ju lika bra sätta igång och förändra mitt liv på andra sätt också. Så jag har sagt upp min tjänst på företaget som jag haft i 3 år och arbetar nu i inom ett område jag är helt obevandrad i (det är här färgen kommer in). Sedan blev det visst lite trångbott i lyan, en massa leksaker (det är här tv-spelen kommer in) och dess ägare flyttade in. Så om några veckor bär det av till en större. Kontraktet ska bara skrivas på. Inflyttning om 2½ vecka. Innan dess ska två rum och kök packas ned. Hur jag ska hinna vetisörren, men allt brukar ordna sig, på något sätt.
"Vardagens Mysterium" kommer på inget sätt läggas ner. Men den kommer att varva ner något, andas lite och jobba sig så sakteligen upp igen.
Tack alla mina underbara läsare! Tack för att ni finns!
För er som har frågor går det nu att ställa dessa. Bappappapp, en i taget och räck upp handen!
Kommentarer
Så då antar jag att du frågat?
Ta det lungt och skriv när du vill! Livet går före och nu har det hänt en hel del för dig.
För mig så har varje förändring varit till det bättre och så blir det nog för dig också!
Jag tycker att meningen med livet är att utvecklas och när det händer saker som kastar om allt, så måste ju utvecklingstakten vara högre än vanligt. :)
...
...
...
Kommer du att kolsyra?
...
Eller vänta det var fel...Det jag menar är följande...Ta det nu lite lugnare och lycka till med allt nu framöver. Jag blir glad för det miiiiiinsta lilla blogginlägg som dyker upp.
kram!
Stort lycka till med allt och välkommen tillbaka när du vill!
Var rädd om dig!!!!
Stella >> :D Goa goa Stella, "livstumlaren", det ordet gillade jag!
Hilda >> Naw, tack!
Cat >> "nya" och "nya"... ;) tack!
Den tatuerade mamman >> Ibland behöver man verkligen en ordentlig omtumling för att komma ut som en ny och starkare person :)
Anncharlott >> Verkligen! Så koncist och så exakt!
C Van Tijaax >> Om jag kommer att kolsyra? Hm, jag har inga planer på det, det är så trist när allt bubblar över och inget blir kvar... ;)
Fredrik >> Haha, ja allt på en gång... Tack, du är en ängel! :D
Maria >> Jag ska vara rädd om mig! :) Och det är en massa nya dörrar i lägenheten som ska öppnas... :D