Morgonbetraktelser

4.30 Jag är redan smått vaken och förvånas därför icke nämnvärt av ljudsignalen som sipprar ut från mobiltelefonen. Först sakta, sen fortare och fortare för att sömnen ska springa iväg och att vakenheten panikslaget ska slå av alarmet innan hela hyreshuset har hunnit vakna. Det är mörkt ute. Endast en enstaka bil kör förbi macken jag ser från fönstert. Fönsterna på andra sidan gatan är mörka, ingen annan har vaknat. Tidningen har inte anlänt än. Är det så här ensamt och tyst tidningsbäraren har det?

5.00 Halva frukosten är förtärd när Dagens Nyheter (kan det verkligen kallas för nyheter när allt som står skrivet redan har hänt, och är dåheter?) slinker ner genom brevinkastet. Det måste vara ett annat tidningsbud än den tappre person som var uppe tidigt i ottan för två år sedan. Eller så har tekniken äntligen infunnit sig i hur den ljudliga tidningsdunsen mot golvet motverkas.

5.35 Hissen står kvar på min våning, den översta, där morgonaviskuriren lämnat den. Ingen annan i huset har alltså begivit sig ut, åtminstone inte någon som använder sig utav hiss. Börjar alla andra arbeta på civiliserade tider?

5.40 Jag trampar snabbt iväg på min cykel. Fåglarna kvittrar redan och kaninerna har ännu inte gått och lagt sig. Det är nästan vindstilla och det går fort att trampa. De få bilar som cirkulerar i stan är mestadels de med företagsnamn deklarerade på plåten.

5.55 Jag når arbetsplatsen och nattskiftet strömmar ut ur byggnaden. De gäspar något men verkar förvånandsvärt mer pigga än vi som nu morgontrötta tar oss in med passerkort i handen.

6.00 Finns det en odrägligare tid att börja arbeta på?