Ingenting måste vara någonting

En sen tisdagskvälls filosoferande kan låta i stil med det här (en sammanfattning av vår dialog):

Vad är egentligen "ingenting"? Någonting måste det ju vara. Som ett hål, ett hål är ingenting. Hur ser "ingenting" ut? Det måste vara svart. Svart? Ja, när jag blundar så ser jag ingenting, mer än svart. Ingenting skulle kunna vara luft. Men luft är ju något. Ja, partiklar. Så ingenting består av partiklar.


Ordet "ingenting" har så stor plats. "Vad är det? - Ingenting." "Vad gör du? - Inget." "Vad gjorde du i helgen? - Inget särskilt. En stor del av vårt liv tycks rymmas inom ramen för "ingenting".

Men för att vara ingenting så är "ingenting" ganska stort. Det måste alltså vara något! Det finns ju uppenbarligen en passage mellan ingenting och något. Det finns en gräns, en sfär av ingenmansland som borde kunna beräknas i areal. Eller är det bara min - och mänsklighetens - ångest över att allt måste vara beskrivbart, allt måste vara förklarbart i ord och bild? Vaccum är ju ingenting, där händer åtminstone ingenting, men det är ju ändå luft...

Apropå tid och ingenting vill jag rekomendera Orvar Löfgrens och Billy Ehns bok När ingenting särskilt händer.

Kommentarer

Anonym sa…
Fast vakuum är väl just fullkomligt tomrum utan luft, eller?
Matilda sa…
Cat >> Hm... det innehåller väl inte luft, eller åtminstone inte luftpartiklar. Men i och med att man definierat det så måste det ju vara någonting. Eller?
Fru Tattoo sa…
Å herre gud, det där är ju som att fundera över "tar rymden slut? Vad finns i så fall bakom slutet?"
Grubblerier sopm kan hålla vissa människor vakna.... Jag försöker hålla mig i från sånt. Men ingenting är ett ord som nog används för mycket, av alla.
Jag väljer att koncentera mig på att fundera hur jag kan fixa till mig själv och stärka mitt förhållande.
Matilda sa…
Fru Tattoo >> Ja de tankarna kan pågå i all evighet, och det är nog inte så nyttigt för en att göra det för ofta. Bättre att leva i nuet - som du säger - och få tillvaron att gå ihop utan matematiska ekvationer
Anonym sa…
Du tänker så kloka tankar. "Ingenting" är det som verkligen är någonting inom mindfulnesstänket. Och tack för boktips. Har faktiskt inte läst den ännu :-)
Sarisen sa…
Åh vad jag önskar jag läst mer om den flosofiska förklaringen till "ingenting".
Det är ju en otroligt klurig fråga och jag gillar det där du skrev om att det ju måste finnas en passage mellan ingenting och något... Vad finns där åh, jag måste tänka... Och Sedan svaret "ingentinget är verkligen någonting innom mindfullness.. Ah, underbart :). Kieth Jonstone pratade om Mindfullness när jag jag var på kurs med honom och han beskrev det som total närvaro, och kan det finnas närvaro i något som innehåller ingenting... ???
Matilda sa…
Maria >> :)

Sarisen >> Egentligen gillar jag inte ämnet filosofi, men att filosofera fritt är rätt härligt.
Keith Jonstone, är det han med improvisationsteater?
Sarisen sa…
Japp Jonstone är han med improvisationsteatern.
Jag känner en filosofilärare som e väldigt trevlig, det är nog därför jag skulle kunna tänka mig att läsa det. Annars e jag oxå mer för den "fria" filosofin. På något sätt är det väl en paradox att lära ut fritt tänkande. Ungefär som att läsa om och öva sig i improvisation ;)
Matilda sa…
Sarisen >> Haha, ja det är lustigt det. Men samtidigt måste man ju få redskapen till att filosofera eller improvisera. Att försöka sig på improvisationsteater utan att veta något om det är katastrofalt. Den röda tråden i det hela är så viktig!
Anonym sa…
Precis :)/Sarisen