Ett litet rosa band

Den rosa vågen har sköljt in över det oktoberkalla Sverige. Det är dags att enas i kampen mot bröstcancer. Köp ett rosa band och du visar för världen att du bryr dig. Köp ett paket rosa disktrasor och tvätta bort ditt dåliga samvete att du inte skänker till behövande. Köp två påsar rosa godis och du har skänkt några kronor till forskningen. Köp en rosa mobiltelefon och öka risken för att du själv ska få cancer (men hey, 50 kronor går ju faktiskt till bröstcancerforskningen!).

Jag känner mig lite illa till mods när jag ser alla dessa rosa rosetter pryda kavajslagen på var och varannan människa på stan. Missförstå mig inte, jag tycker hemskt synd om alla de kvinnor som årligen drabbas av de hemska svulsterna. Och jag tycker verkligen att forskningen är jätteviktig, inte bara för bröstcancer utan för alla sorters cancerarter. Det är det rosa bandet jag börjar bli skeptisk mot. Det börjar bli en kommersiell ploj. Det ordnas rosa bandet-dagar på stadstorgen och vart tredje företag ska ha med ett litet rosa band i sin annons i tidningen. Det ska manifisteras att man är "med" samtidigt som man får goodwill.

Så länge pengarna går till forskningen så borde jag väl egentligen inte klaga. Det är bra. Folk ska uppmuntras att vara engagerade. Ja, men... Men det börjar bli en liten uppdelning. Det är "vi" och "dom" eller snarare "vi" mot "dom" (där jag får sålla mig till "dom"-gruppen, där man ännu inte har köpt den rosa rosetten). "Vi"-sammanslutningen framställs som den goda sammhällsgruppen som tar ansvar och stödjer. "Dom" är egoistiska, elaka, onda som hellre tänker på sitt än på andras välbefinnande.

Visst, jag är medveten om att jag drar det här på ett alldeles för långt strå. Jag har bara så svårt för när stora grupper enar sig bakom en symbol som får ta så stor plats. Det röda bandet, det för aids-sjuka, tycks inte sälja lika bra (å andra sidan infaller inte aidsdagen förrän den första december). Och jag undrar om folk hade burit upp det röda bandet med samma stolthet och heder som de gör med det rosa.

Bara för att jag inte kommer köpa ett rosa band för att pryda min jacka med, betyder det inte alls att jag inte bryr mig, att jag inte hjälper till på mitt sätt. Jag bara vägrar att följa strömmen. Att plocka upp en modegrej bara för att det är "inne" att stödja bröstcancerforskningen idag är inte min grej. Men visst, det är en fin tanke. En tanke som kanske gått något för långt...


Ps. På tal om rosa så har jag faktiskt lagt upp ett rosa födelsedagskort här.

Kommentarer

karro sa…
har inte heller köpt rosa bandet (däremot åkte ett paket rosa disktrasor ner i kundkorgen igår), men köpte däremot symbolen för hjärtsjukdomar hos kvinnor i våras (en röd klänning på pin). den verkar inte heller vara särskilt uppmärksammad, för det är många som har frågat mig vad den betyder. sen finns det ju blå band för männen... o nåt vitt för något annat... just rosa bandet har blivit lite för överdimensionerat
Anonym sa…
Jag har under årens lopp köpt två rosa band, men de har försvunnit. Antar att nålen har gått upp och bandet fallit ner på marken.
Men jag måste nog tycka att allt som får människor att lätta på plånboken för en god sak är ganska ok. Bara ingen förväntar sig att en och samma individ ska ha råd att stödja allt och alla. (Hamnade i bråk med en person på stan som hoppade fram och ville att jag skulle skänka till just hans organisation. När jag förklarade att jag inte har råd att vara med och skänka till alla, så fick jag världens utskällning)
AnnCharlott sa…
Jag gillar formuleringen om att köpa rosa disktrasor och tvätta bort sitt dåliga samvete. Men visst jag tvättar också mitt dåliga samvete genom att skänka pengar som förhoppningsvis går till att se till att flickor i Nepal ska få möjlighet gå i skola. Och ibland får stadsmissionen en slant. Något rosa band har jag inte köpt (ännu) och det är sant att man inte ser så många röda band längre. För 10-15 år sedan var det det röda bandet man såg på var mans kavajslag.
Anonym sa…
jag tycker ocksa att det ar lite irriterande med rosabandhysterin. jag ger pengar varje manad till fem olika NGOs via autogiro, ar tigerfadder i indien samt mikrolangivare till fattiga entrepenorer i afrika, men jag har inte sju olika band pa mig for det. men sen tycker jag ocksa att det ar jobbigt med alla medlemsvarvare och insamlare som just hoppar pa en overallt, mer ettriga an telefonforsaljare, och da kan jag kanna att det vore skont om jag hade nagot pa jackan dar det stod hur mycket jag skankte och vart sa de direkt kunde hoppa over mig och vanda sig till nagon annan. men min nya stil nu ar att nar de fragar om jag ar intresserad av att hjalpa de fattiga eller radda miljon sager jag bara nej. da brukar de bli sa chockade att de lamnar mig i fred...
Matilda sa…
Karro >> Som du säger det finns fler band, men efter ett tag blir det lite inflation på band. Klänningen var ett annorlunda initiativ. Jag undrar också om det är lättare för folk att köpa något som bevis på att de stödjer en verksamhet. Att bara skänka pengar utan att få något i gengäld verkar lite svårare.

Cat >> Jag undar om personen som hoppade på dig var från samma organisation som gav mig en utskällning för att jag var trött och hungrig och verkligen inte orkade lyssna på honom (den dagen heller...)

Anncharlott >> Alla bäckar små, som man säger. Man stödjer med det man kan. Själv försöker jag köpa rättvisemärkt då och då och ersätta gåvor med exempelvis gåvokort där pengar skänkts till ett relevant syfte.

Fredrik >> O fler som tänker i mina banor! Fast jag måste erkänna att du är mycket mycket bättre än mig på att skänka. Å andra sidan blir det inte mycket över på 5000 i inkomst per månad när hyra och mat är betald...
Jag har hört fler berätta om den taktiken, säga att de inte bryr sig för att slippa bli fasthållen i timmar. En kompis till mig går och gruvar sig djupt för att han inte svarade "jag tycker det är bra" på frågan om vad han anser om mänsklig tortyr (inte för att han tycker det är bra, utan för chockeffekten).
Anonym sa…
Å, vad bra och kul att vi är inne på samma linje. Rosa bandet har blivit ett spektakel...

Tack för att du skrev denna posten! Applåd.
Matilda sa…
Maria >> Bockar lite förläget... Tack :)
Åh, nu har jag suttit här en stund och funderat på hur jag ska formulera den här kommentaren, men äh, strunt samma. Jag håller med i alla fall! ;)
Anonym sa…
För kännedom: Var tvungen att länka till denna posten här: http://tinnitussans.blogspot.com/2008/10/br-rets-hngsnara.html

Hoppas det var ok men den var så bra!
Matilda sa…
Sunbreakthrough >> Välkommen i gänget! :)

Maria >> Så klart det var okej!