Vuxenpoäng?

Efter nästan tio år med kontantkort har jag helt plötsligt beställt ett abonemang! Det måste betyda att jag börjar bli vuxen. Sedan mobiltelefonins inträde i mitt liv för ungefär nio år sedan har jag alltid haft ett och samma kontantkort. Och trots att folk tyckt att jag varit galen har jag envist hållt fast vid detta dyra koncept. Jag har inte ens skaffat nytt SIM-kort. Anledningen har varit enkel, jag ringer ytterst lite och jag tycker om att ha kontroll på samtalsutgifterna. Men efter lite räknande hit och dit och insikten om att jag som (fortfarande) är (och troligen alltid kommer förbli) student kan få ett rätt schysst abonemangspris för 30 kronor i månaden gav jag efter. Det måste väl vara vuxet? Att jämföra priser och teckna avtal?

Min barnsliga sida av mig jublade dock över det fantastiska erbjudandet att jag får TVÅ biobiljetter i och med att jag låst mig i tolv månader till detta abonemang. Och handlar jag mat för några hundralappar denna veckan så kan jag kamma hem några biobiljetter till (gäller hos en viss stor kedja som jag med hänvisning till onödig exponering av stora välkända varumärken låter bli att nämna)!

Frågan är egentligen vem som tjänar mest på det här. Jag - som luras av dessa finfina erbjudanden - eller företagen i fråga som säkert fått dessa biobiljetter för noll kronor...

Ps. Barnet i mig har också fått leka lite "klipp och klistra"...