Ett livstecken

Inspirationen tryter.
Skolstarten närmar sig.
Oändliga att-göra-listor som aldrig tar slut.
Kroppen är rastlös, kroppen trött.
Vill bara spola fram livet ett halvår... eller varför inte tillbaka två månader.

Återkommer snart.

Kommentarer

karro sa…
usch, så är det ibland. men det blir bättre, o jag väntar! kram
cat sa…
Trevligt med ett livstecken. Hade börjat tro att du var bloggaren som försvann;)
Karin sa…
Håll ut!
Vi väntar tills du kommer tillbaka.
Matilda sa…
Karro >> Jag hoppas att det blir bättre jag med... vill ju inte bara sluta blogga.

Cat >> Jag är nog en mycket blek skugga i bloggvärlden. Förhoppningsvis blir jag lite mer färgstark snart ;)

Karin >> Tack :)