När allt plötsligt går min väg så blir jag livrädd
Fick precis det svenska antagningsbeskedet. Hade fått en plats på en utbildning som jag velat gå i flera år men som jag egentligen inte tänkt söka alls i år och som jag hastade fram ett personligt brev till i sista minuten. En bra mastersutbildning som bara accepterar 15 svenska och 15 utländska studenter vartannat år.
Det var en rejäl puff för självförtroendet samtidigt som det var vånda att avstå platsen. Jobbchanserna efter den utbildningen torde vara större än efter den i London.
Å andra sidan, jag sparar ett års csn-lån, slipper flytta en gång till i sommar och får äntligen chansen att bo utomlands och gå en utbildning som tycks vara som klippt och skuren för mig.
Ändå infinner sig rädslan av att ha gjort ett val jag kommer ångra. Eller så har det äntligen gått upp för mig att jag faktiskt kastar mig in i något helt nytt utan att ha några säkerhetslinor. Fram tills nu har jag inte oroat mig nämnvärt över faktumet att jag inte har något boende i London eller vänner boende i staden. Mest troligt är dock att jag blir rädd när saker går min väg så enkelt*. Visserligen har jag jobbat hårt för att nå så här långt, men det känns lite för bra för att vara sant. Kanske bäst att nypa mig i armen...
*Med undantag för sommarjobb.
Det var en rejäl puff för självförtroendet samtidigt som det var vånda att avstå platsen. Jobbchanserna efter den utbildningen torde vara större än efter den i London.
Å andra sidan, jag sparar ett års csn-lån, slipper flytta en gång till i sommar och får äntligen chansen att bo utomlands och gå en utbildning som tycks vara som klippt och skuren för mig.
Ändå infinner sig rädslan av att ha gjort ett val jag kommer ångra. Eller så har det äntligen gått upp för mig att jag faktiskt kastar mig in i något helt nytt utan att ha några säkerhetslinor. Fram tills nu har jag inte oroat mig nämnvärt över faktumet att jag inte har något boende i London eller vänner boende i staden. Mest troligt är dock att jag blir rädd när saker går min väg så enkelt*. Visserligen har jag jobbat hårt för att nå så här långt, men det känns lite för bra för att vara sant. Kanske bäst att nypa mig i armen...
*Med undantag för sommarjobb.
Kommentarer
Jag tror att du har gjort det bästa valet för dig.
Lycka till med allt!
Anja >> Den jag kom in på nu senast var en museiutbildning med internationell karaktär.
Cat >> Ja jag hoppas också att det är det bästa valet för mig.... :)