Veckans Föremål: 13. Stegräknare

Vissa inköp hänger tydligt ihop med trender. I skolan samlade klasskamrater plastnappar och hängde i halsbandet, halvåret senare handlade allt om troll. På rasten skulle alla spela kula under en period, det gällde att ha massor av glaskulor med sig. Och så var det fotbollskort och ishockeykort och kulorna fick ligga och damma. Bland de yngre årskullarna blev det Tamagotchi och pog.

Även vuxna hakar på pryltrender. För bara något år skulle alla ha spikmattor. Jag skaffade aldrig någon, förstod inte riktigt syftet med dem, alla gav mig olika anledningar till dess nytta vilket gjorde mig än mer skeptisk. Idag är det nog iPads och iPhones som är de största försäljningssuccéerna.

Själv hakade jag på stegräknartrenden 2009. Inte för att jag deltog i någon stegräknartävling på jobbet, men en vän gjorde och jag behövde en anledning att komma ut och motionera mer. Och visst fungerade det någorlunda bra. I alla fall de första månaderna. I Riga och Tallinn kom min vän och jag upp i närmare 30'000 steg på en dag (steg vi hade gått i alla fall, med eller utan räknare). Mitt intresse avtog något när jag skrev min magisteruppsats och inte hade tid att promenera runt i 1,5 timme för att komma upp i de där önskvärda 10'000 stegen.

Idag använder jag den sällan. Ibland när jag vill mäta upp en promenadsträcka för skojs skull. Ibland när jag är ute och reser, då går jag jättemycket för att se så mycket som möjligt. Egentligen behöver jag inte alls en stegräknare då, men den får mig att känna mig lite duktig. Medan jag skriver detta inser jag hur märkligt det är att jag lade en del av ansvaret för min hälsa och motion på en liten teknisk manick. Samtidigt kan visst en liten svart klämma på byxfickan fungera som en morot för motivationen. Åtminstone för en stund, innan man tröttnar på ytterligare en pryl...