Att vara utlandssvensk
Att vara svensk och bo utomlands känns emellanåt kluvet. Jag försöker hålla mig ajour med nyheter hemifrån, vurmar för svenska traditioner som Lucia och saknar emellanåt vissa svenska matvaror. På så sätt identifierar jag mig själv som svensk och inget annat. Samtidigt umgås jag inte privat med svenskar i London och jag känner mig obekväm när personalen automatiskt pratar svenska med mig vid något av mina få besök på Fika och Scandinavian Kitchen. I de fallen gillar jag inte att titulera mig utlandssvensk.
På mitt jobb eller volontärjobb har jag inget problem med att slå om och prata svenska med skandinaviska besökare. Senast idag hade jag ett trevligt samtal med ett svenskt sällskap från min hemstad. De passade på att fråga några extra frågor som de troligen inte ställt ifall konversationen var på engelska. I de situationerna ser jag det som en fördel att ha en annan nationalitet utomlands. Men på vägen hem hamnade jag framför två svenska tjejer som jag förmodade bodde i ungefär samma område som mig, något jag insåg irriterade mig något. Jag tror den bakomliggande orsaken till detta är en naiv önskan om att vara den enda svensken här. Det kanske också beror lite på att jag ofta känner mig mer bekväm i sociala sammanhang med andra internationella Londonbor än vad jag gör hemma (borta?) i Sverige med svenskar.
Oavsett vilket, det är väldigt lyxigt och givande erfarenhetsmässigt att ha möjligheten att bo utomlands ett litet tag!
På mitt jobb eller volontärjobb har jag inget problem med att slå om och prata svenska med skandinaviska besökare. Senast idag hade jag ett trevligt samtal med ett svenskt sällskap från min hemstad. De passade på att fråga några extra frågor som de troligen inte ställt ifall konversationen var på engelska. I de situationerna ser jag det som en fördel att ha en annan nationalitet utomlands. Men på vägen hem hamnade jag framför två svenska tjejer som jag förmodade bodde i ungefär samma område som mig, något jag insåg irriterade mig något. Jag tror den bakomliggande orsaken till detta är en naiv önskan om att vara den enda svensken här. Det kanske också beror lite på att jag ofta känner mig mer bekväm i sociala sammanhang med andra internationella Londonbor än vad jag gör hemma (borta?) i Sverige med svenskar.
Oavsett vilket, det är väldigt lyxigt och givande erfarenhetsmässigt att ha möjligheten att bo utomlands ett litet tag!
Kommentarer
Ulv >> Tålamod... ;)
September är som sagt långt fram, men hojta till när du vet hur det blir! :)
Hanna >> Helt klart är det lättare att konversera och så har man samma kulturella referensramar.