Biologisk väckarklocka

Det är intressant hur man efter några veckor väckts klockan sju på morgonen (eller vilken tid det än må vara) av en alarmklocka också vaknar på detta klockslag på sina lediga dagar. Kroppen tycks anamma denna tekniskt styrda dygnsrytm.


Det får mig att fundera lite på hur det fungerade förr i tiden när man inte hade uppdragbara väckningsur eller mobiler med alarm, eller bodde för långt bort för att kyrkoklockans klämtningar skulle väcka en ur den djupa sömnen. Vaknade man automatiskt vid exakt samma tid dag efter dag, sommar som vinter? Var kroppen så pass rutinerad att den inte tillät sovmornar eller försovningar? Kunde en hel familj försova sig på samma gång? Vilken roll spelade solen i dygnsrytmen? Hur kom folk upp på morgonen i norraste norr under vinterhalvåret när solen gått i ide? Och hur pass tillförlitlig var egentligen tuppen?

Och kanske än mer intressant - har vårt förtroende för externa väckningsmetoder (alarmklockor och mobiltelefoner) skadat vår biologiska tidsuppfattning?

Kommentarer

cat sa…
Ja förmodligen har allt det artificiella i vår moderna värld förstört det mesta av vår egna biologiska rytm. Jag som är B-människa avskyr väckarklockor mer än andra.
Matilda sa…
Cat >> B-människa? Antar att det har med vilken tid på dygnet man är mest aktiv. Finns det test för sådant eller är det hur man själv uppfattar sin effektivitet?