Miljö och framtidsoptimism

Projektet med att rädda världen, miljön och klimatet tycks ligga lite på is. Det är inte många politiker som har detta som första punkt på sin politiska agenda. Att tillväxt, bilindustrin, dagens invandring och dåliga resultat på nationella provet i matematik kommer vara småpotatis när det är fyra grader varmare, vattennivån har höjts, miljoner människor flyr översvämningar och torka samtidigt som oljan tagit slut, verkar inte bekymra särskilt många ledare på högsta nivå. Mötet i Doha tidigare i år visade ingen större vilja till internationellt samarbete om vår gemensamma resurs jorden.

Richard Buckminster Fuller liknade jorden vid ett rymdskepp som vi styr och måste ta hand om för att kunna åka vidare. Tar resurserna slut, så slutar också vår färd med skeppet. En fin liknelse som får en att fundera på hur länge vår resa kommer att vara. I en intervju i SvD menar Johan Rockström, professor i miljövetenskap, att det det inte är försent förändra situationen och sträva efter att bryta beroendet av fossila bränslen och vara helt avvänd till 2050.
"Förändringarna hittills sker vad vi uppfattar som långsamt. Det tar årtionden till århundraden innan effekterna slår. Vi klarar inte av att hantera långsiktiga utmaningar. Vi tar helt enkelt inte till oss kunskapen. Det handlar om en form av förnekelse." Källa: SvD.
Vi har tydligen svårt att blicka långt framåt och vill hellre leva i nuet. Samtidigt rapporteras det om att vi blir äldre och äldre, vilket torde innebära att många av oss kommer att få se konsekvenserna av vad vi gör och inte gör idag. Och då är det kanske inte så kul att stå vid skamstocken och vara efterklok. För inte tror jag att vi kommer stå där och säga "äsch, vad dumma vi var som trodde att oljan skulle ta slut!"

Kommer 2013 bli året när vi, och framför allt politikerna, tar miljön och framtiden på allvar?

Kommentarer

cat sa…
Vi kan ju hoppas att det blir i år.
I vilket fall som helst så önskar jag dig ett fint 2013!
Matilda sa…
Cat >> Optimism var ordet! :)