Nätkärlek åt alla
Som så många andra såg jag och upprördes jag av Uppdrag Gransknings reportage Män som näthatar kvinnor. Det är en sorglig bild som ges av ett samhälle som på ytan är jämställt men där krafter fortfarande verkar för att degradera kvinnans närvaro i det offentliga rummet.
En sak jag har svårt att sluta grubbla över är betydelsen av reportrarnas kön. Det är två manliga reportrar som intervjuar både de utsatta kvinnorna och de som skrivit nedlåtande. Å ena sidan så känner jag att det är bra att programmet har gjorts av män just för att visa att män inte är kvinnors fiender. Samtidigt undrar jag om programmet hade kunnat göras av kvinnliga journalister. Hade näthatet mot programmet ökat då? Hade vissa då sett på programmet som en feministisk sammansvärjning istället för grävande journalistik? Hade de få killar som ställde upp i programmet ens ställt upp på intervju med en kvinnlig reporter?
Det är frågor som är relevanta att ställa, men som för den sakens skull inte ska överskugga den mörka verklighet som uppmärksammades igår. Det är många tankar och känslor som väcks. Och det får mig att undra hur lång tid det ska ta innan kvinnor och män ses som självständiga och jämställda individer och inte könsdefinierade varelser.
En eloge till alla dem som inte låter sig tystas!
Kommentarer
Mer tolerans och mindre hat. Man behöver inte älska alla och det de står för, men man får baske mig respektera att andra framför sina åsikter. Fast man ska inte respektera dem som framför sina åsikter som näthat.
För övrigt kommer jag inte att handla på HM mer inte bara för detta utan för de usla löner de betalar sina sömmerskor i Bangladesh.
AnnCharlott >> Jag är också rädd för det. En annan intressant observation att göra är att åtminstone en tidning kopplade bort läsarkommentarer och länkande till blogginlägg i de artiklar som berörde ämnet...