En doft av hem
När man stiger in hemma hos någon så möts man ofta av en särskild doft. En doft av ett hem bestående av aromer från mat, djur, tvättmedel, hygienprodukter, rengöringsmedel och de boende själva. Jag minns när jag var liten och hälsade på hos vänner att det alltid luktade annorlunda hos dem, och att det alltid luktade samma varje gång man var på besök. Hemma hos oss luktade det ju ingenting! Eller jo, det gjorde nog det, men den doften var nog impregnerad i hela mig, i mitt hår, min hud och mina kläder, att jag inte kände den. För även om vi till största del hade oparfymerade produkter så måste det funnits några dofter som mötte besökarna.
I helgen flyttade jag till nytt andrahandsboende och möttes av nya dofter att vänja mig vid. Samtidigt har jag raderat mina dofter från den andra lägenheten genom att skura i såpa och därmed återställt till den doft jag möttes av när jag flyttade in i den lägenheten. En doft som det tog någon vecka eller två att bli av med. Det är inte förrän den dag jag kliver över tröskeln utan att känna någonting som doften av "hemma" infunnit sig. Då har man nog bott in sig och blivit en del av hemmet. Eller så har hemmet blivit en förlängning av en själv, av kroppen.*
*Undrar vad fenomenologen Maurice Merleau-Ponty hade sagt om detta. Att kroppen är närvarande i rummet trots att den fysiskt inte befinner sig där. Går det att tala om embodiment här? Att hemmet förkroppsligar din frånvaro?
I helgen flyttade jag till nytt andrahandsboende och möttes av nya dofter att vänja mig vid. Samtidigt har jag raderat mina dofter från den andra lägenheten genom att skura i såpa och därmed återställt till den doft jag möttes av när jag flyttade in i den lägenheten. En doft som det tog någon vecka eller två att bli av med. Det är inte förrän den dag jag kliver över tröskeln utan att känna någonting som doften av "hemma" infunnit sig. Då har man nog bott in sig och blivit en del av hemmet. Eller så har hemmet blivit en förlängning av en själv, av kroppen.*
*Undrar vad fenomenologen Maurice Merleau-Ponty hade sagt om detta. Att kroppen är närvarande i rummet trots att den fysiskt inte befinner sig där. Går det att tala om embodiment här? Att hemmet förkroppsligar din frånvaro?
Kommentarer
Jag minns lukten hos en sällankompis när jag var liten. I deras hem luktade det av någon sorts obehaglig sötaktig lukt. Till min stora fasa möttes jag av den lukten i trapphuset hemma igår.
Jag kommer ihåg en kompis jag hade när jag gick på dagis. Det luktade SÅ ILLA hemma hos henne. Det var verkligen så att man kväljdes när man kom in. Jättekonstigt. Jag vet inte vad det var. Hos oss är det lite lustigt för om vi varit borta ett lite längre tag, någon vecka, då luktar det nyrenoverat här. Inte alls hemma utan bara lite betong och sågspån. Också konstigt.
Cat >> Nja, fem månader, eventuellt med förlängning.
Usch då, det finns helt klart lukter man inte vill ha i sin trappuppgång!
Linda >> Det enda jag flyttar med mig är kläder, skor, mat, sänglinnen och några få småsaker. Tre resväskor och två flyttkartonger ungefär. Resten befinner sig på annan ort och väntar på att få rensas ut :)
Vad konstigt att renoveringslukten återkommer!
Walkingthecamera >> Ja det är verkligen intressant! Så många av er som bär med er luktminnen :)
Det där med att vänja sig (eller vänja av sig) med vissa lukter är också spännande. När jag var liten mådde jag riktigt illa av röklukt, jag gillar fortfarande inte det, men har vant mig något (tyvärr).