Kalas och hållbarhet

Engångsartiklar är egentligen något jag försöker undvika. Dels för att de bidrar till ett slit och släng-samhälle men också för att de är svåra att källsortera. Dessutom glömmer folk var de ställt sitt glas och tar nya tallrikar titt som tätt. Men ibland är de väldigt väldigt behändiga. Särskilt när de vanliga glasen och tallrikarna inte räcker till alla gäster. För att stävja problemet och göra kalaset något piffigare tog jag fram min dymo och tryckte ut klisterettiketter (troligen inte heller särskilt miljövänligt) för att märka upp glasen och lät sedan gästerna ta ett glas som de identifierade sig med. Ingen behövde mer än ett glas!

Är du en silverfisk, myskoxe, näbbgädda, gröngöling, papegoja, örn, nyckelpiga, tjäder, myra, pingvin, sköldpadda eller apa? Då några gäster håller på att lära sig svenska blev det ett utmärkt tillfälle att expandera deras ordförråd. Glasen skulle potentiellt kunna användas som någon slags lek. Det finns helt klart utrymme till att utveckla dess funktion!

Kakbordet! Havrekakor, kokostoppar, chokladbollar, chocolate chip cookies, macaroons, upside-down-cake och cinnamon roll cookies. Exkluderat en stor hög dajmmuffins som tillkom en stund senare och mitt livs första saftbål (så enkelt och gott det är att göra!).

Själv bakade jag fyra slags kakor, och funderade på allvar att göra en femte sort för jag var lite orolig att det skulle räcka. Men så kom många gäster med egna hembakade alster och det blev så mycket över att jag kommer kunna leva på kakor i några veckor framöver. Gott var det! Dagens kak-bakfylla till trots.

Men ändå. Det är mycket engångsmaterial som uppstår i sviterna av en sådan tillställning: papperstallrikar, plastglas, servetter och muffinsformar. Man har dåligt samvete för att det är skönt att slippa diska så mycket idag.

Och för att förtydliga. Det här var inget stort födelsedagskalas, det var bara ett litet utflyttningskalas.