Solens inverkan på produktivitet och arbetsmoral

Jag tycker det är jättehärligt med fint och soligt väder, men det har allvarliga konsekvenser på min jobbmoral. Varenda ursäkt att komma utanför kontoret tas: äta lunch utomhus, gå till biblioteket, (försöka) läsa utomhus, förlägga möten utomhus, cykla till stan för att ordna praktikaliteter... Nu har jag förvisso åstadkommit lite arbete, men jag befinner mig i ett litet mellanrum mellan två faser vilket gör det än svårare att motivera mig själv till att prestera. Och visst finns det tid att påbörja något helt annat, läsa en bok, eller förbereda nästa fas. Men arbetsmoralen sviker mig. Tur att det bara är en dag kvar på den här "mellantiden".

Imorgon textseminarium. Lite läskigt faktiskt. Förhoppningsvis blir det väldigt inspirerande med konstruktiv kritik, teoretiska vinklingar som hjälper mig att problematisera materialet samt synliggörande av mina blinda fläckar. När man går in i sitt eget ämne blir så mycket självklart att man ibland behöver hjälp att se materialet med nya ögon. Det här året har jag lärt mig en viktig sak och det är att skriva avhandling är inget ensamarbete. Det är så många som lämnar avtryck på avhandlingen i form av idéer, förslag, citat, referenser osv. Även om det är mina fingrar som knappat in alla ord som en dag ska tryckas ut på papper så är slutprodukten ett resultat av flera års input från handledare, seminarier, konferenser, workshops, lunchdiskussioner... Jag börjar förstå varför en avhandling alltid inleds med flera sidors tackande.

Nu är det nog lite väl tidigt att planera inledningen på en avhandling vars första kapitel inte ens är skrivet. Om nu inte texten som behandlas imorgon utvecklas till ett sådant förstås. Fast då får det nog sluta att vara så här fint väder om jag ska få något skrivet annat än i bloggform.

Kommentarer

Jag kan nog tänka mig att det är en av de få sakerna som är bra med att vara arbetslös. Att man kan vara ute närsomhelst när det är soligt.