Charterkultur

Att åka på charterresa i jobbsyfte var något märkligt. Jag hade aldrig tidigare åkt charter men fick nu chansen att uppleva något som påminde väldigt mycket om en bussresa jag och en vän gjorde till Baltikum för några år sedan. Mellan jobbpassen hann jag observera några detaljer:

• Charterflygen fraktar enbart svenskar till destinationen och sedan hem igen. Inga kroater gjorde den omvända resan. Detta slog mig när besättningen önskade oss trevlig semester och ingen önskades välkommen hem.
• Den som var snabb på huvudräkning kunde räkna ut hur många ton olja vi släppte ut både totalt och fördelat per passagerare. Kaptenen informerade om totalvikten före avgång och beräknad ankomstvikt samt hur många som var ombord, allt väldigt sakligt. Några av oss kände lite klimatångest, medan någon annan räknade ut att per person så skulle man inte komma så långt om man körde med bil.
• Reseguider tycks alltid prata för högt i en mikrofon som är för högt uppskruvad.
• På hotellet spelades det lobby-musik som påminde om 80- och 90-tals tv-serier.
• Det serverades stora bufféer både till frukost och middag. De första dagarna sågs detta som fantastiskt, därefter insåg vi hur lite det smakade. Dessutom var det lite si och så med vegetarisk huvudrätt. De ville dessutom gärna stoppa något kött i de flesta salladerna.
• Säkerhetspersonalen på flygplatsen var absolut inga skämtare.
• Väldigt många svenskar har med sig ryggsäckar, t-shirts och kepsar som antingen berättar var de jobbar eller var de tidigare varit på semester någonstans tidigare.