Vem läser en avhandling?
Vi hade ett seminarium igår om att skriva akademiskt på ett annat språk än sitt modersmål. Engelska har i princip blivit språket man "bör" skriva på. Det har också blivit trendigare att skriva sammanläggningsavhandlingar (thesis by publication), det vill säga att man disputerar på ett antal fackgranskade artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter istället för med en monografi. Argumenten relaterar ofta till att om du inte skriver (artiklar) på engelska så når du inte utanför Sveriges gränser. Ingen läser texterna vilket gör att ingen citerar dig och det gör att du får svårare att få pengar till att forska mer och publicera mer osv. Givetvis finns det nyanser av detta, jag sammanfattar endast på ett väldigt förenklat vis. Det är dessutom stora skillnader mellan naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora*. Själv tillhör jag den sistnämnda.
Jag skriver på svenska och i monografiform. Under ett års tid har jag fått frågan massor av gånger varför jag inte skriver på engelska, "du som är så duktig på engelska". De frågande har menat väl men jag kan bli irriterad av frågan. Förutom att jag kan skriva bättre på svenska så vill jag nå ut med min avhandling inom Sverige. Till mina informanter, till vanliga människor med intresse för hållbarhetsfrågor, till intresseorganisationer och kanske även till politiker. Att jag potentiellt "bara" kan nå ut till några få miljoner människor är inte något jag oroas över.
Tydligen är jag naiv. Ingen läser avhandlingar, för att citera en professor från gårdagens seminarium. Jag har hört det förut, det är bara din handledare, din opponent, dina examinatorer och kanske din mamma som kommer att läsa den. Varför "ingen" läser avhandlingar vore intressant att diskutera. I så fall är ju en stor del av det arbete vi gör bara för andra akademiker och då kan det kanske vara värt att ifrågasätta varför vi forskar överhuvudtaget (något en person som forskar om cancerbehandlingar troligen har lättare att försvara sig än en humanist). Men kanske än viktigare - hur får vi allmänheten att vilja ta del av våra forskningsresultat annat än sammanfattade i en notis i dagstidningen?
Så nu ställer jag frågan till er: läser ni avhandlingar? Kan ni tänka er läsa en (humanistisk*) avhandling som är skriven på ett akademiskt men ändå lättläst sätt om ett ämne som intresserar er? Och skulle ni kunna tänka er köpa en avhandling i en bokaffär? Om ni svarat nej på någon av frågorna är jag väldigt nyfiken på er motivering.
Svarar ni alla nej på ovanstående så tänker jag köra hela avhandlingen genom google translate inför publiceringen. Det är nog ingen som märker det, ingen kommer ju läsa den ändå... ;)
*Till humaniora räknas exempelvis historia, religion, etnologi, språkvetenskap, filosofi, litteraturvetenskap, konstvetenskap...
Jag skriver på svenska och i monografiform. Under ett års tid har jag fått frågan massor av gånger varför jag inte skriver på engelska, "du som är så duktig på engelska". De frågande har menat väl men jag kan bli irriterad av frågan. Förutom att jag kan skriva bättre på svenska så vill jag nå ut med min avhandling inom Sverige. Till mina informanter, till vanliga människor med intresse för hållbarhetsfrågor, till intresseorganisationer och kanske även till politiker. Att jag potentiellt "bara" kan nå ut till några få miljoner människor är inte något jag oroas över.
Tydligen är jag naiv. Ingen läser avhandlingar, för att citera en professor från gårdagens seminarium. Jag har hört det förut, det är bara din handledare, din opponent, dina examinatorer och kanske din mamma som kommer att läsa den. Varför "ingen" läser avhandlingar vore intressant att diskutera. I så fall är ju en stor del av det arbete vi gör bara för andra akademiker och då kan det kanske vara värt att ifrågasätta varför vi forskar överhuvudtaget (något en person som forskar om cancerbehandlingar troligen har lättare att försvara sig än en humanist). Men kanske än viktigare - hur får vi allmänheten att vilja ta del av våra forskningsresultat annat än sammanfattade i en notis i dagstidningen?
Så nu ställer jag frågan till er: läser ni avhandlingar? Kan ni tänka er läsa en (humanistisk*) avhandling som är skriven på ett akademiskt men ändå lättläst sätt om ett ämne som intresserar er? Och skulle ni kunna tänka er köpa en avhandling i en bokaffär? Om ni svarat nej på någon av frågorna är jag väldigt nyfiken på er motivering.
Svarar ni alla nej på ovanstående så tänker jag köra hela avhandlingen genom google translate inför publiceringen. Det är nog ingen som märker det, ingen kommer ju läsa den ändå... ;)
*Till humaniora räknas exempelvis historia, religion, etnologi, språkvetenskap, filosofi, litteraturvetenskap, konstvetenskap...
Kommentarer
Jag är en sån där fuling som har läst din blogg ett tag men aldrig lämnar några spår.
Jag läser med glädje avhandlingar när någon organisation som jag är medlem i rekommenderar en avhandling som läsvärd/ relevant för sina medlemmar.
Vill man ha läsare av sin avhandling tror jag att man måste från början besluta sig för vilken målgrupp man ska profilera sig mot.
Lycka till med din avhandling!
Jag tror definitivt det kan relateras till vilken karriär man vill göra efteråt. Vill man bli "kändis" inom akademin så är engelska nog ett strategiskt bättre språk. Samtidigt så är ju svenska avhandlingar ett sätt att få elever på grundnivån att interagera mer med forskningen.
Cat >> Populärvetenskapliga texter är absolut ett bra sätt att nå ut!
Malinmupp >> Kul att du givit dig till känna nu och delar dina tankar :)
Instämmer med målgruppen, det har en betydelse för hur man skriver.
Tack!
Men den som köper den måste som du säger vara beredd på de första kapitlena med rabblande av tidigare forskning och märkvärdiga teorier.
Personligen föredrar jag ordet "mästarprov" snarare än "examensarbete" :)
Om att skriva på ett annat språk än modersmålen kan jag tycka att om man vill att den ska nå ut till en publik som inte förstår mitt språk är det en självklarhet att skriva på engelska. Jag skrev min C-uppsats på engelska för att alla våra informanter var engelskspråkiga. Men det var såklart inte lika enkelt som på svenska även om jag är bra på engelska. Ibland är det svårt att få till det sådär perfekt intelligent på ett annat språk. Om jag hade haft mina informanter i Sverige så hade jag skrivit på svenska. Men nu är ju en C-uppsats inte likadant som en avhandling.