Veckans diagnos: Impostorsyndromet

Jag går för tillfället en pedagogisk kurs för att få insikt i vad det egentligen innebär att vara lärare på universitetsnivå. Alla kursdeltagare kommer från olika fakulteter och har varierad grad av erfarenhet att undervisa. Själv har jag bara provat på i små doser och det har varit ganska harmlöst, men snart kommer det svårare moment. Överlag har jag varit väldigt nojig över att professorer och studenter snart kommer att upptäcka att jag egentligen inte kan någonting. Eller kan och kan, att jag kan saker men inte så mycket som de trodde. Både en och tusen gånger har jag tänkt att de snart kommer att inse sitt misstag att anställa mig. Den känslan är jag långt ifrån ensam om att känna, vilket blottlades extra tydligt på denna kursen. Det var bra att få veta, att det är något som många doktorander brottas med.

Idag fick vi dessutom en diagnos på våra symptom. Vi lider nämligen av impostersyndromet (Impostor Syndrome). De drabbade känner frekvent att "snart kommer det någon och avslöjar mig", att man är en inkräktare. Det är tydligen ett syndrom som är väldigt vanligt hos akademiker och i synnerhet hos de som är först i sin familj med att läsa vidare.

Jag tror aldrig att jag varit så glad att få en diagnos! Nu är det bara att gå med i en stödförening för drabbade. Impostor Anonymous, anyone?