Ma-Ma-Amanda

Flera personer, som inte haft någon kontakt sinsemellan, har under åren envisats att kalla mig Amanda. Detta har varit ett mindre mysterium för mig eftersom Matilda låter väldigt annorlunda. Kanske ser jag ut som någon känd Amanda? Men jag kan knappt komma på någon kändis-Amanda utöver Amanda Seyfried och där är likheterna ganska begränsade.

Idag fick jag en teori presenterad efter ytterligare ett ofrivilligt namnbyte. Och då personen är språkforskare så förklaringen får lite extra tyngd av denna anledning. Mitt namn (för- och efternamn) har en del "a" i sig och detta lurar hjärnan att betona a:et och hamnar först. "Ma" blir till "Ama" som blir till "Amanda".

Har ni någon alternativ teori?

Kommentarer

cat sa…
Nej du, någon bättre teori kan jag inte komma på.
Tankekatten sa…
Här är det en i min klass som heter Amanda men som ofta blivit en Matilda av en lärare som har ytterst svårt för namn. Lite lustigt.
Malinmupp sa…
Jag säger väldigt ofta fel namn till personer, även vänner som jag känt i flera år. Det beror på att jag grupperar till synes helt olika namn i olika kategorier. Namnen behöver vara lika många stavelser och tillhöra samma tidsepok. Exempelvis: Grupp 1: Lars, Nils, Klas.
Grupp 2: Amanda, Sofia, Matilda
Grupp 3: Magnus, Markus, Martin, Mattias

Det är ganska pinsamt när man pratat med någon i över en timme och sen kallar dem för något annat i samma namnkategori.
Matilda sa…
Tankekatten >> Det är ju lite skrämmande, det sker alltså namnbyte på båda hållen.

Malinmupp >> Intressant. Stavelser känns också ganska logiskt, och tidsepok. Grupp 3 är utan tvekan den svåraste gruppen att hålla reda på!
Jag har en del namn som jag också blandar ihop och det liknar det Malinmupp skriver. Sebastian, Alexander och Benjamin är namn som jag alltid säger fel på.
Matilda sa…
Linda >> Haha, är det för att de är långa namn?
Ja, det måste vara det. Det dumma är att jag halvkänner en Benjamin och vill bara säga Sebastian till honom.