Torkmedelspåsar

Någon annan som funderat över de här "desiccant silica gel"-påsarna? Kiselsyragel eller kiseldioxid, på svenska. De som kommer med skor och andra produkter. Just de här två kom i en förpackning för en ögonmask. Två stycken i ett väldigt litet paket. De kommer nästan alltid två och två, sällan en och en. Är de verkligen nödvändiga? Som jag förstår det så fungerar de som torkmedel, alltså att de suger åt sig potentiell fukt.

Att man inte ska äta dem får mig att fundera över hur nedbrytbara de är i naturen. Enligt Shenet bryts de inte ner av vatten och det är inte heller brännbart, men verkar inte anses vara miljöfarliga. Det känns ändå lite olustigt att bara slänga dem i soppåsen som det står på instruktionerna. Med tanke på mängden skor som säljs så borde det var mängder av sådana här påsar som slängs. Tydligen håller de väldigt länge om de inte utsätts för vatten. 

Vad mer kan vi göra med dem? Det borde ju nästan finnas en behållare i varje skoaffär där man kunde lägga dem när man har köpt sina skor, så skulle butikerna kunna skicka tillbaka dem till fabrikerna.

Kommentarer

Men du, som jag funderat på dessa påsar. Och irriterat mig med. Jag kan tycka att det skulle vara en perfekt idé om en kunde lämna kvar påsarna i affären. Det måste ju vara kilovis och kilovis som slängs vare år. Och om det inte bryts ner är det ju bedrövligt faktiskt. Och måste vi verkligen ha de? Går det inte med en påse ris, som också suger upp fukt på ett bra sätt?
cat sa…
Måste erkänna att jag utan vidare har slängt dem i soporna. Det finns nog inget system för att återvinna dem.
Skulle vara väldigt bra om de gör som Linda föreslår, med ris istället.
Matilda sa…
Linda >> Vilken ypperlig idé med ris! Vad gör vi nu? Vi har en idé - hur ändrar vi systemet? ;)

Cat >> Samma här, jag slängde de här två för jag kunde inte hitta en funktion för dem i mitt liv.
Anonym sa…
Påsarna innehåller i princip sten. Silikon görs av kisel, som är en mineral. Därmed är det alltså fråga om en ändlig resurs, som dessutom inte ens går att bränna. Det finns ändå, som ni märkt, inget etablerat återvinningssystem för varken fuktabsorberare, silikonbröst och andra vanliga silikonföremål. Istället blir de kvar och skapar problem på förbränningställena såsom till exempel i kremeringsugnar. Tyvärr säljs det massor av silikonprodukter för olika avfuktande ändamål som om det rörde sig om en förnybar råvara.
Turligt nog är dess avfuktningspåsar så små att det inte skapar några problem att behålla och förvara dem hemma tills samhället löst problemet. Själv har jag sparat alla silikonpåsar från medicinburkar, väskor och annat i 15 år och knappt fyllt upp en liten syltburk. Under den tiden har jag konstaterat att det blir allt vanligare med påsar som innehåller alternativa material såsom exempelvis lerkulor.

Alla avfuktningspåsar går att använda igen. De håller mögel och dålig lukt borta. . Jag har dem på de ställen där fukt brukar samlas i kylskåpet, i svettiga stövlar och där jag sparar frön från trädgården. Det funkar jättebra!