Sångtextanalys del VIII: Släpp hästarna fria
På 90-talet spelades Tomas Ledins hästlåt på radio ofta. Jag minns att jag gillade låten för att den handlade om hästar. Egentligen var jag väl ingen hästtjej, men det är söta djur och det hörde väl liksom till att man gillade hästar. Härrom dök refrängen upp som ett hjärnspöke. "Spring spring spring, släpp hästarna fria, åååååååh…" Det var typ allt jag kom ihåg. Det fick mig att fundera på varför Ledin vill släppa hästarna fria. Varför inte släppa minkarna fria eller o-ekologiska grisar som ligger i trånga bås? Eller handlar det egentligen om att låta bilens hästkrafter få gasa på? Det kändes som ett sångtextmysterium att undersöka.
Första versen verkar onekligen luta mot bil-teorin:
En roadtrip mot Norrland för att tömma hjärnan men minnena tränger sig på? Hästarna verkar mest komma in som ett nödrim. Versen fortsätter dock:
"Jag har Stockholm bakom min rygg,
slätten har jag passerat
Långtradarna kämpar på,
jag reser som planerat
På väg mot en ljusare trakt
där jag vet att jag hör hemma
Bilen får glida fram,
bakom hästarnas damm"
Efter lite googling så kan jag konstatera att Tomas Ledin är född i Östersund och utöver Jämtland även bott i bland annat Sandviken. Så låt oss anta att han är på väg hemåt. "Hästarnas damm" kan antingen anspela på galopperande hästar på grusvägar eller så används det som en metafor för bilar eller traktorer. Sedan följer refrängen som innehåller en himla massa "spring" och fritagande av hästar. I andra versen triggar vägen minnen hos Ledin. Var han liftat och ansiktet på en kvinna som bodde vid havet (hon bodde sannolikt inte i Jämtland). Sedan kommer ytterligare ett klassiskt rim som hade klassat i en melodifestivallåt:
"Känslorna svävar fritt,
jag hör hästarnas skritt"
I vers tre anar vi en orolig Ledin som säger att han nästan tappat greppet om trygghetskänslor. Vi kan anta att han nästan är hemma i sista versen:
"Jag närmar mig resans mål,
tar färjan över älven
Jag fylls av ett stilla lugn,
ser havet slå mot bergen
Snart går jag på min barndoms mark,
där min farfar var min hjälte
Jag var indian och han,
han var hästarna som sprang"
Här får låten en oväntad vändning. Helt plötsligt är hästarna sångarens farfar i en av barndomens lekar. Kan man ana en nostalgisk längtan att leka indianleken med springande hästar? Ett behov att koppla greppet om det viktiga i livet? Eller bara att få springa fritt och klippa alla band av måsten för att hitta tillbaka till sig själv?
Någon som har alternativa tolkningar?
Första versen verkar onekligen luta mot bil-teorin:
"Jag vänder min bil mot norr,
jag åker uppför kusten
Det får ta den tid det tar,
jag följer den intre rösten
Mina tankar spelar fritt
jag minner mig tillbaka
Bilderna kommer förstås,
hästarna sliter sig loss"
En roadtrip mot Norrland för att tömma hjärnan men minnena tränger sig på? Hästarna verkar mest komma in som ett nödrim. Versen fortsätter dock:
"Jag har Stockholm bakom min rygg,
slätten har jag passerat
Långtradarna kämpar på,
jag reser som planerat
På väg mot en ljusare trakt
där jag vet att jag hör hemma
Bilen får glida fram,
bakom hästarnas damm"
Efter lite googling så kan jag konstatera att Tomas Ledin är född i Östersund och utöver Jämtland även bott i bland annat Sandviken. Så låt oss anta att han är på väg hemåt. "Hästarnas damm" kan antingen anspela på galopperande hästar på grusvägar eller så används det som en metafor för bilar eller traktorer. Sedan följer refrängen som innehåller en himla massa "spring" och fritagande av hästar. I andra versen triggar vägen minnen hos Ledin. Var han liftat och ansiktet på en kvinna som bodde vid havet (hon bodde sannolikt inte i Jämtland). Sedan kommer ytterligare ett klassiskt rim som hade klassat i en melodifestivallåt:
"Känslorna svävar fritt,
jag hör hästarnas skritt"
I vers tre anar vi en orolig Ledin som säger att han nästan tappat greppet om trygghetskänslor. Vi kan anta att han nästan är hemma i sista versen:
"Jag närmar mig resans mål,
tar färjan över älven
Jag fylls av ett stilla lugn,
ser havet slå mot bergen
Snart går jag på min barndoms mark,
där min farfar var min hjälte
Jag var indian och han,
han var hästarna som sprang"
Här får låten en oväntad vändning. Helt plötsligt är hästarna sångarens farfar i en av barndomens lekar. Kan man ana en nostalgisk längtan att leka indianleken med springande hästar? Ett behov att koppla greppet om det viktiga i livet? Eller bara att få springa fritt och klippa alla band av måsten för att hitta tillbaka till sig själv?
Någon som har alternativa tolkningar?
Kommentarer
Nu när jag läser lite mer av texten slås jag med en gång att det nästan överallt går att byta ut ordet hästar mot minnen.
Tack för analysen och 90-tals nostalgin!
Malinmupp >> Ja men minnen eller tankar passar ju ganska bra in i temat :)