4:e advent - föränderliga traditioner

Begreppen tradition och kultur har allt oftare hamnat i den politiska debatten. För mig inbegriper båda termerna både kontinuitet och föränderlighet, på en och samma gång. Viss igenkänningsfaktor är viktig för att kunna kalla något för tradition eller kultur, det måste finnas en slags röd tråd. Och från ett år till ett annat så kanske luciafirandet, midsommardansen eller julafton ter sig snarlika, nästan identiska. Men över ett större tidsspann omförhandlas olika aspekter, handlingar, föreställningar, idéer, normer... osv. Vi förändras som personer, vi flyttar på oss, träffar nya människor, politiken förändras och nya trender kommer och går. Det kommersiella utbudet växlar, produkter tillkommer och försvinner, utan att vi kanske tänker så mycket på det. Kultur och traditioner är långt ifrån statiska företeelser. Ifall något inte ändras alls, utan är exakt den samma alltid så är det antagligen för att vi tittar på föremål på museum, läser en historisk dokumentation eller helt enkelt bor i en stuga så långt bort att vi inte har kontakt med resten av omvärlden.

Apropå traditioner så har jag och en kollega bakat pepparkakor ihop i två år i rad nu. Min kollega har bara bott i Sverige i lite mer än två år, och förra julen var det första gången hen bakade pepparkakor. Hen är väldigt intresserad av att lära sig om svensk kultur och traditioner och har med stort engagemang testat alla möjliga "svenska" fenomen som midsommarfirande, brännboll, kubb, kosläpp, glögg samt deltar i revitalisera det svenska språket*. Som ni vet har jag en ganska stor samling av udda pepparkaksformar, eftersom det ingår i min familjs traditioner, men det uppskattades inte riktigt. Hen ville endast använda de figurer som var i hens åsikt "traditionella" och jag fick snällt plocka ut gumman, gubben, hjärtat, grisen, julbocken och älgen. Zoo-djuren fick jag behålla själv.

I år utökades dock hens figurer med några nya formar. Sjöhäst och tupp gick visst an i år. Som jag förstod det var det viktigt att första gången göra det "rätt" och "traditionsenligt" för att sedan så småningom kunna hitta sin egen nisch och låta "traditionerna" förändras. I år experimenterade vi även med kristyr (något jag aldrig gjort tidigare).

Årets pepparkakor.

Varken vårt pepparkaksbak, julen eller andra traditioner är helt statiska. De är i konstant omförhandling och omvandling. Och kanske det som en tjusning i dem. Att vi har möjlighet att påverka dem (samtidigt som vi påverkas av dem). För hade julen sett exakt likadan ut som för femtio år sedan, eller för tio år sedan, så hade vi nog tröttnat på den vid det här laget. Och det som är min tradition, behöver inte vara din. Och det är vi nog båda rätt glada över.

*Eller ja, hen har väldigt trevliga kollegor som lär ut användbara ord och fraser som näbbgädda, skallgångskedja, gröngöling, gubbsjuk, snapphane, "intresseklubben antecknar", "stöta på patrull"...