Boklåningsstrategi
Jag har en något korkad boklåningsstrategi. I synnerhet när det gäller facklitteratur. Jag gillar att gå längst hyllorna och hitta spännande titlar som jag plockar på mig. Och allt som ofta har jag en lång lista med böcker som andra forskare refererar till och som sannolikt skulle vara intressanta och värdefulla till min egen forskning. Detta resulterar i att jag lånar betydligt fler böcker än vad jag hinner och orkar läsa. Numera läser jag inte ens mycket skönlitteratur, vilket känns trist.
Hyllan med biblioteksböcker däremot är gedigen. De står fint uppradade i mitt kontor. Kanske bläddrar jag i dem och skriver en anteckning på en post-it-lapp om vilka kapitel jag bör läsa. Därefter händer ingenting. Tills jag får ett påminnelsemejl att det är dags att lämna tillbaka lånen. Då loggar jag in på hemsidan och lånar om alla böcker jag har lånat. Detta kan upprepa sig ett antal antal månader (vissa böcker har jag haft över ett år, kanske två). Tack till bibliotek som tillåter oändligt antal omlån! Först när någon annan lagt in en reservation på boken blir det fart på mig. Först då försöker jag fixa referenserna jag behöver.
Köpa böcker gör jag först när jag inser att jag behövt låna samma bok flera gånger för att jag gillar den eller att det är en nyckeltext jag behöver ha tillgång till. För har någon satt upp titeln som kurslitteratur så är det ganska knepigt att få behålla den en längre stund.
Så, vad jag vill säga är nog att ni inte ska tro att akademiker läser alla böcker. Eller ens läser böcker från pärm till pärm. Ofta är de bara hyllvärmare som gör att det ekar mindre på kontoret. Och vad vore en akademiker utan böcker?
Hyllan med biblioteksböcker däremot är gedigen. De står fint uppradade i mitt kontor. Kanske bläddrar jag i dem och skriver en anteckning på en post-it-lapp om vilka kapitel jag bör läsa. Därefter händer ingenting. Tills jag får ett påminnelsemejl att det är dags att lämna tillbaka lånen. Då loggar jag in på hemsidan och lånar om alla böcker jag har lånat. Detta kan upprepa sig ett antal antal månader (vissa böcker har jag haft över ett år, kanske två). Tack till bibliotek som tillåter oändligt antal omlån! Först när någon annan lagt in en reservation på boken blir det fart på mig. Först då försöker jag fixa referenserna jag behöver.
Köpa böcker gör jag först när jag inser att jag behövt låna samma bok flera gånger för att jag gillar den eller att det är en nyckeltext jag behöver ha tillgång till. För har någon satt upp titeln som kurslitteratur så är det ganska knepigt att få behålla den en längre stund.
Så, vad jag vill säga är nog att ni inte ska tro att akademiker läser alla böcker. Eller ens läser böcker från pärm till pärm. Ofta är de bara hyllvärmare som gör att det ekar mindre på kontoret. Och vad vore en akademiker utan böcker?
Kommentarer
Cat >> Lustigt att vi alla verkar låna fler böcker än vad vi vet kommer att hinna/vilja läsa. Jag antar att det är en trygghet att ha böcker runt omkring oss.