Limpsmörgåsen och den försvunna saftigheten

Limpsmörgås med smör och ost.

Några kollegor och jag halkade in på hur limpsmörgåsar och Oboy/chokladmjölk har en särskild roll för generationer vars barndom utspelade sig på 80- och 90-talen. Limpsmörgåsen, det ultimata mellanmålet som man kunde äta hur många skivor av som helst. En svensk institution*.

Givetvis skapade det här en "craving" och jag blev tvungen att införskaffa en limpa limpbröd. Det var nog många år sedan jag gjorde det för jag insåg i affären att det inte gick att hitta någon oskivad limpa. Mycket förargligt, tänkte jag, och fick ta den förskivade. Förr i tiden var det bara rostbrödet som var förskivat, numera känns brödkniven nästan förlegad där den ligger i knivlådan (kanske därför de vill man köper dem tillsammans med dammsugarpåsar).

Till min besvikelse så kändes den nybakade (nåja...) limpan inte så saftig som jag ville minnas den. Vilket jag genast vill skylla på skivningen. Men har jag rätt? Var limpor saftigare förr? Gör förskivningen att bröden blir något torrare? Hur många mer ingredienser har de stoppat i brödet just på grund av att brödet numera skivas? Och kanske än viktigare - vem har receptet på godaste hembakade (oskivade) limpan?

*Andra svenska institutioner jag bloggat om tidigare: nyhetsankare, Sverigeleden och Radiotjänst.