Som om ingenting hänt...

Satte igång Melodifestivalen nu ikväll, i brist på annat. Har inte sett några av de tidigare deltävlingarna i år men har via media kunnat konstaterat lite nöjt att man äntligen upplåtit scenen till en same. I övrigt har jag nog inte missat något. För när jag nu har igång programmet i bakgrunden är det som att det är en repris från något av de fem senaste årens Melodifestivaler. Eller kanske tio. Musiken, dansen, kläderna, artisterna, ljusshowerna, längden på klänningarna... Det är lite tryggt faktiskt. Oavsett vad som händer i världen så är Melodifestivalen en konstant faktor att räkna med.

Semlor på fettisdagen. Ärtsoppa på torsdagar. Sill till jul, påsk och midsommar. Kalle Anka på julafton. Fredagsmys på fredagar. Posten i brevinkastet. Och Melodifestival hela sen-vintern. Säkert som amen i kyrkan.

Amen.

Kommentarer

Hanna sa…
Så är det. Det är ju ett koncept som hållit väldigt väldigt länge. Jag såg för en tid sen Minnenas television med en melodifestival från 80-talet. Heeeeelt annat tempo i allt runt omkring var den stora skillnaden. Annars ganska mycket samma.
cat sa…
Höll på att trilla dit på mellon nu i vinter, men räddades av ett stort uppbåd av fb-vänner.
Har inte sett mello sedan 1997.
Matilda sa…
Hanna >> Melodifestivalen är alltså som socker och salt, bäst före-datumet behövs inte ta hänsyn till.

Cat >> Oj, det var ett mäktigt rekord! Du måste ha blivit mycket besviken på vinnarlåten 1997 (fick googla det - det var visst Blond med "bara hon älskar mig") ;)