Människan och kameran del 5

 Rättigheten över ett fotografi

Metafotografering. Bild tidigare publicerad här.

Jag vet att det finns strikta lagar angående upphovsrätt när det gäller fotografier. Men jag är inte påläst och därför är det vissa saker som förvirrar mig.

Om jag tillfälligt ger min kamera till en vän eller en främling för att ta ett fotografi åt mig, till exempel på mig. Vem äger då rättigheten till fotot? Fotot kommer ju att finnas på mitt minneskort och i min dator.

Låt oss ponera att jag tagit ett foto åt en vän med vännens kamera eller mobiltelefon och denne vän sedan lägger upp bilden på sociala medier och bilden därefter delas. Eller att vännen klistrar in den i ett skolarbete. Eller gör ett collage av det som sedan publiceras i en dagstidning. Men ingenstans nämns mitt namn. Vilka rättigheter har jag då? Finns det ens en möjlig chans att bevisa vem som egentligen tagit fotot?

Egentligen är det väldigt spännande hur människan förhåller sig till teknik och teknikens produkter. Egentligen är det kameran som gör det största jobbet att fånga en bild. Vi trycker på lite knappar eller använder förprogramerade inställningar. Och vips kommer det en bild som vi har producerat. Men det är inte det tekniska jobbet egentligen som premieras, det är det artistiska. Det vill säga våra unika bidrag till kompositionen av bilden, valet av motiv, vinkeln, ljus, kontraster... Kameran, länken mellan vår kropp och motivet, som är konstruerad att se till att våra tryck förevigas behåller inga rättigheter alls. Det är lite som när vi säger att vi har tvättat, men egentligen är det en tvättmaskin som utfört själva arbetet men den får ingen cred alls.

Tidigare delar i serien:
Läs även de tidigare delarna i serien Människan och kameran:
Del 1 om när alla blir fotografer.
Del 2 om det påklistrade fotoleendet.
Del 3 om när fotografiets kontext är förlorat.
Del 4 om fotoalbumens vara eller icke-vara.