Anmälningsplikt

En vän och kollega från ett annat nordiskt land muttrade surt igår när hen insett för sent att eventet vi skulle gå på krävde anmälan. Detta för att det skulle serveras fika och lokalen hade begränsat med sittplatser. Det var alltså redan fullbokat. Jag fick således gå själv. Men kommentaren "det är så typiskt Sverige, snart måste jag anmäla till ICA att 'ja, jag kommer och handlar klockan två idag'" följde med mig.

Själv skickar jag ut diverse doodlar och mötesinbjudningar via mail för att koordinera människor och beräkna deltagande. Därtill får jag flera propåer in min egen inbox som äskar ett svar. Vissa seminarieserier och möten kräver förvisso ingen anmälningsplikt men det hör till seden att skicka en ursäkt vid eventuell frånvaro. Under åren har jag gjort antalet "anmälningar" - till universitet (om studieönskemål), till Skatteverket (om migration), till tävlingar (för deltagande), till fester (för firande)... Det känns logiskt eftersom någon måste samordna en mängd människor på given tid, budget eller yta. Men jag kan förstå att det upplevs som bisarrt att "OSA"* hitan och ditan inom en viss tid.

Upplever ni att det finns en anmälningskultur i Sverige? Är det kutym att annonsera sitt deltagande till de mest disparata sammanhangen?

*I övrigt finner jag det intressant att yngre generationer inte tycks förstå innebörden i O.S.A. (om svar anhålles) eller totalt missar - likt min vän - en tydlig uppmaning att meddela sin närvaro i förväg och dyker upp ändå.