Pentry-poesi

Diskproblematiken på jobb fortsätter. Förra gången användes en pedagogisk (?) bild, denna gången testas poesi. Eftersom pentryt finns i en forskarmiljö har detta givet upphov till analytiska och kritiska perspektiv. Nästa steg är troligen att någon skriver om pentrypolitiken och de försvunna gafflarna i en tidskriftsartikel och refererar till Foucault.
Pentry-poesi. Med tilläggen: "Jag saknar ett förtrycksstrukturellt perspektiv här." samt "Jag känner mig kränkt!"

Kommentarer

cat sa…
Alltså om det finns något mer dysfunktionellt än stora gemensamma arbetsplatspentryn, så vet jag knappt vad det skulle vara. (Bortse nu från krig och terror och annan ondska).
Det har uppstått en pentrykonlfikt även där jag jobbar och det kanske inte är så konstigt när 60-70 pers ska dela på ett utrymme mindre än de flesta lägenhetskök.
Matilda sa…
Cat >> Du har helt rätt, det är som upplagt för att det ska uppstå skavsår i ett pentry.
Uttrycken för dessa skavsår är väldigt intressanta i sig. "Din mamma jobbar inte här" tas liksom till nya kreativa nivåer hela tiden. Men det verkar inte som att någon någonsin tar åt sig detta.