Landet "lagom"?

Jag har nyligen rättat tentor på en kurs som ges för internationella studenter. Det finns några teman som återkommer, både i årets och fjolårets texter. Dels att det görs en koppling med hur svenskar är på grund av att det är så mörkt och kallt i Sverige (studenterna har ännu inte upplevt sommarmånaderna). Dels att många snappat upp begreppet "lagom" och sätter det i relation till t.ex. jantelagen och neutralitet. Att det finns ideal om att inte sticka ut, att inte vara förmer, eller vilja vara dåliga eller väcka anstöt. Jonas Gardell har använt frasen "mellanmjölkens land" vilket anspelar på en önskan om mellanmjölk istället för "standard" (3%) eller lättmjölk.

Min fundering är ifall Sverige någonsin varit "landet Lagom"? Tittar vi bakåt, så känns det som att vi ständigt strävar efter att bli bättre om inte bäst. Sedan folkhemsbygget så har det handlat om bättre bostadsstandard, bättre löner, bättre arbetsvillkor, bättre skola, bättre på jämställdhet, bättre integration, bättre på återvinning... Sällan säger politikerna - oavsett partitillhörighet - att vi är tillräckligt bra på något, det finns alltid utrymme för förbättring. Möjligen att vi strävar efter en lagom balans i vardagen mellan nytta och nöje, arbete och fritid. Eller att maten ska vara lagom starkt och kaffet lagom varmt. Och att vi inte ska sticka ut för mycket i grannskapet. Men inte finns det en önskan om att fotbollslaget ska spela lagom bra i VM eller att nivån på bidragen i Melodifestivalen ska vara "lagom" (de ska ju antingen vara hysteriskt dåliga eller väldigt svängiga för att vi ska bli underhållna). Och inte har vi alla har samma idé om vad en lagom skattenivå är. Lagom är trots allt en subjektiv bedömning. Vad som är lagom för mig är kanske för mycket eller för lite för dig.

Visst gillar jag ordet "lagom", men kanske tillskriver vi ordet alltför stor betydelse i narrativet om Sverige. Ibland används ordet lagom för att beskriva ett förhållningssätt som vi tycker är bäst. Men ibland upplever jag det som att det finns ett underliggande hån mot detta "lagom", t.ex. när jantelagen kritiseras. Som vanligt är jag osäker på ifall jag har en slutsats. I så fall är det att jag kan konstatera att det är ganska uppfriskande att få perspektiv från folk utifrån, t.ex. från utbytesstudenter, och därmed börja fundera över sådant som jag annars inte betänker.

Obs. Jag är medveten om att användandet av ordet "vi" innebär en generalisering. Jag menar inte att alla som bor i Sverige har samma tankar eller gör på samma sätt.